det är en raymarine S1 och den har en zillion parametrar att ställa in ( + självlärning)Anders S skrev:I många navigatorer kan man ställa in värden för bredden på den virtuella rännan som autopiloten vill hålla sig i. Funktionen XTE (cross track error) kan ställas på olika värden, och då kan minska det här. Olika autopiloter är olika avancerade, och de allra listigaste försöker använda information från kompassen och egenrörelsesensorn, (om sådan finns) för att ytterligare minska på styrmaskinutslagen. Då fattar man ingenting...peterh skrev:Tänkte komplettera vad som sagts om att koppla samman gps och AP.
Man kan styra autopiloten(AP) på 3 sätt :
- via dess inbyggda kompass (1)
- via GPS-ens destination (2)
- via vindmätarens uppfattning om vindriktning (3)
1 och 2 har jag testat.
2 ( att styra till waypoint) funkar MEN jag uppfattar att när man väl hittat "linjen" att gå så envisas AP med
att korrigera minsta avvikelse. Resultatet blir en zig-zag linje, större om man har yttre störningar ( vågor etc) mindre
om man har "blekvatten". Själv har jag tröttnat på detta och utnyttjar (1) GPS-ens kompass.
Att styra efter vind har jag inte fått till än, men är nyfiken på.
Autopiloter är knepiga (eller kan vara knepiga) att ställa in dem så som man begriper instruktionerna och inställningarna efter bästa förstånd. De avancerade piloterna med mycket parametrar att ställa in ger inte bättre resultat än enklare piloter utan justeringar om man inte fixar till dem, ordentligt. En del bätte piloter är också "självlärande" känner av "seastate" eller har standardinställningar för olika båttyper. Men just "styra mot waypoint" innebär ofta att dressera plottern, inte autopiloten.
Men jag bryr mig inte om detta, det är enklare att styra efter kompass och någon gång då & då justera + eller - några grader.