Inte billig. Just detta märke eftersom jag hittat på nätet en jeppe som bytt från en Ardic och det skulle vara enkelt; fanns t ex skarvrör till avgaseriet, man skulle kunna behålla gamla avgasslangen.
Dock visar det sig att man slutat tillverka adaptern
Jag känner mig övertygad om att den gamla värmaren sattes i under bygget av båten, innan däck o allt lagts på. Kan inte föreställa mig att en dansk hantverkare rund av öl skulle ha kunnat pressat ner sin lekamen i sittbrunnsfacket o sen börjat skruva ihopkrupen, armarna litet snett över huvudet. Hade jag själv varit 3 cm längre, 2 cm axelbredare hade det inte gått.
Genom att krypa ner i sittbrunnsfacket...som jag visste att jag kom ner i eftersom jag tagit bort Ardicen lyckades jag få bort den gamla genomföringen - men visar det sig då att den nya har mindre diameter.....hur göra när båten ligger i sjön. Jo - snöre träs igenom fastskruvnings jättemutter +bricka på insidan och genom packning +genomföring på utsidan så att det bildade en ögla, fastsatt i bägge ändar. För att undvika att det yttre trillade ner i vattnet. För visst trillade den ut i ett obevakat ögonblick men blev hängande i snöret….
Men då visar det sig att nya genomföringen har betydligt mindre diameter än den gamla. Hmm.
Hur centrera? Klistrade fast packningen på utsidan och brickan på insidan med silikon, lät härda2 dar. Sen gick det, med 5 mm anliggning av genomföringen.
Så gällde det då att bestämma läget för nya 90mm hålet, strax bredvid det gamla 65mm. Inte lätt när det knappt gick att röra sig. Men jag hade börjat med att mäta upp en skiva khayamahogny, 16 mm (som jag tog från en stor sådan, inköpt för att tillverka nytt ”kabinett” till den nya motorn, ity att det gamla blev för trångt ) - denna skiva oljades med Owatrol.
På denna skiva monterade jag värmaren med utblåset mot Bb och insuget mot Sb med bifogat rostfritt vinkeljärn. Trädde på gummislang till bränslet och spände fast innan. Skivan skruvades så fast mot skottet -hustrun höll emot på andra sidan. För att undvika vibrationer/buller satte jag gummilister på baksidan, liksom under skivan – skivan vilade så på denna list, förutom skruvarna.
Sen borrades hålet- inte lätt med den kroppsställningen. Slangen skulle så passera genom hylla i akterkabinen vad där borrades hål, för 90 slang, borren för säkerhets skull 93. Sen skulle slangen genom -men ack den var nog 94…..skarvrör x 2 löste det men jag började fila först…...Så tillkom ett Y rör, upp o nervänt så att en slang skulle ansluta till utblås i akterkabinen! Fick inte plats med 90 slang – så lösningen blev adapter x2 till 75 slang….Men enligt tillfrågad proffskille helt OK .
Viktigt alltså att värmaren inte blir överhettad genom att den inte får ut ”produktionen”.
Sen dragning till kajutan. Vare sig 90 el 75 slang fick plats!!! Jag försökte tro mig. Så befintlig 65 slang med litet fiffiga skarvar löste det. Så var det avgasslangen som jag lyckades få till i en böj inklusive svanhallsstuk innan genomföringen. Men innan den var det förbränningsluftslangen som faktiskt var var försedd med för kort anslutning, gick för nära avgasen och bränsleledningen. Fattar inte hur man kan konstruera dylikt., men löstes och kunde anslutas till gamla dito via ett rör i passande diameter (som jag hittade i gömmorna). Och nu gällde det en enorm insugningsljuddämpare…..var göra av den – kunde med hjälp av skarvrör och en 90 graders böj (bra radie) hängas upp med hjälp av 2 st ringkabelskor…...efter låångt grubbel.
Sen var det pumpen. Den sattes under akterkojen rätt vinklad men si gamla anslutningen till tanken var för grov så ny original anslutning skaffades – men hålet var ju större än den nya…..Ny konstruktion av tätning med hjälp av gamla packningen, en lämplig bricka osv. Men jisses vad fick grubbla. Bränsleslangen drogs igenom uppifrån (nere i sittbrunnsstuven).
Sen, puh, var det elen. 7-8 meter kabel med olika mindre anslutningar. Nya hål i skott…..instrumentpanelen ner (som jag så klart passade på att lacka som jag gjort med resten av inredningen, behövdes verkligen fräschas upp – det som såg ut som damm var krackeleringar – allt gneds med vanlig rödsprit till trasorna inte blev smutsiga o så halvmatt golvlack (Nordsjö) x 7).
Och till slut satt allt där det skulle, 4 timmars jobb var dag i en vecka….i gräsliga arbetsställningar. Värsta jag gjort sen sen jag skrapade botten färgren, för hand.
Att skriva detta har gjort mig lika trött som att jobba med det och förmodligen är det ingen som orkar läsa ända hit om ens halvvägs. Men då har känslan gått fram och jag bearbetat den!
Å andra sidan – när jag var 5 fick jag ett litet metall mekano. Detta är samma sak sak. Fast större, dyrare, mer komplicerat -men – synnerligen kreativitetsbefrämjande.
Startade underverket sen? Nix. Felmeddelande på den lilla displayen rr pumpen. Två kontakter hade inte trycks in tillräckligt ( fö framgick icke av bruksanvisningen hur dylikt skulle ske. Bruksanvisningar! Bah!)
När det var åtgärdat startade värmaren 3 gånger utan att fortsätta men sen plötsligt hade allt kommit igång som det skulle. Och vilken skillnad. Tyst, steglöst reglerbar.
Men lätt vansinnigt om man ser till kostnaden/arbetet i förhållande till antagligt utnyttjande.
Men så är det ju med båtande ö h t. Andra åker 15 dar till Hotaheiti och skådar egendomliga djur för 78000:- per person.
