Ankarpatent till salu

[Tommy]

Brucekopiorna är betydligt billigare, dock fungerar de inte lika pålitligt som de "äkta".

Håller helt med Anders S. Jag hade förut en brucekopia för 400 kronor, draggade ständigt. Nu har jag en äkta Bruce på 7.5 kg och den sitter som berget i alla underlag, tång, sten, sand, lera.
Konstigt; för man ser inte direkt någon skillnad i formen men något magiskt är det allt!

/Tommy

[Eilean]

Ankaret påstås vara en utveckling av Danforth och bra både i mjuk sand- och dybotten och mot hård grus-, och bergbotten.
http://v3.espacenet.com/origdoc?DB=EPOD ... N=SE519149

Detta ankare lide av samma grundläggande fel som Danforth orginal, Brittany och andra liknande ankaren:
Bara en bråkdel av ankarets vikt är koncentrerad till den spets/de spetsar som förväntas börja gräva ner sig i bottnen när en dragkraft appliceras.
Är bottnen den minsta hård eller beväxt får spetsarna inget fäste och ankaret kasar, börjar fiska tång, sjögräs, stenar och annat skräp som sedan ytterligare försvårar möjligheterna till nedgrävning.
Och i förmågan att fiska skräp lär vara änu större hos detta än hos "orginalen" dvs Brittany och Danforth då det har ytterligare "spröt" som fångar.

Både Danforth och Brittany har sitt ursprung i dyiga vatten, som exempelvis flodmynningar där den mjuka och obeväxta bottnen får det lätta ankaret att fästa.
Mao inget bra allroundankare och dessutom direkt olämpligt för svajliggning då "halva" ankaret sticker upp ovanför bottnen.

Ställer man Delta mot (orginal-) Bruce är Delta klart bättre. Det har lättare att gräva ner sig och har större area i dragriktningen - tål alltså större krafter innan det börjar dragga. Har man ett orginalbruce och är man nöjd finns ju ingen anledning att byta. Men har man ett fulbruce eller annat tveksamt ankare och vill byta upp sig så välj Delta framför Bruce. Skillnaden är avsevärd.

[KF]

Läser med intresse inläggen i denna tråd. Tycker dock att domen över Seagrip är delvis missvisande. Dess amputationskvaliteter råder det väl inga tvivel om ( kom man undan med bara en blodblåsa efter användnig var man ganska nöjd ), men det som trots allt gjorde att vi använde detta ankare som häckankare i 14 år var att det faktiskt så gott som aldrig gjorde oss besvikna. Visserligen då i sällskap med 2,5m 8mm kätting men ändå. Blodviteframkallande? - ibland. Stolligt ? - Nej
En mycket bra sak att införskaffa är en 5-10kg tung vikt som man krokar på ankarlinan och låter glida ut nedför densamma några meter eller så långt som den tunna kontrollinan man fäst i densamma tillåter.
Detta blir en utmärkt ryckutjämnare, ger en gynnsammare vinkel mellan ankarlina och botten samt minskar risken att andra båtar skall trassla in sig i din ankarlina i trånga hamnar.
Det som slår en i gäst och naturhamnar är hur otroligt många som inte använder sig av några meter rejäl kätting mellan ankarlina och ankare, som oftast är en vanlig hopfällbar dragg som dessutom släpps i på tok för sent.
Stolligt? - utan tvekan ja.
Mvh - Kaj F.

[janne]

Seagrip är ju en dålig idé eftersom man bara använder ena flyet åt gången för att få fäste. Den andra skänkeln med sitt uppåtpekande fly bidrar ju bara med sin tyngd.

[Anders S]

Men har man ett fulbruce eller annat tveksamt ankare och vill byta upp sig så välj Delta framför Bruce. Skillnaden är avsevärd.

Det är ju liksom ingen fråga längre, eftersom Bocken Bruce har dragit sig ur den delen av marknaden.

Det som finns idag är Fulbrus i olika kvalisorter, och det är såvitt jag förstår ogörligt att se på dem vilka som är bra formade och oklanderligt gjutna i rätt material.

[Anders S]

Både Danforth och Brittany har sitt ursprung i dyiga vatten, som exempelvis flodmynningar där den mjuka och obeväxta bottnen får det lätta ankaret att fästa.
Mao inget bra allroundankare och dessutom direkt olämpligt för svajliggning då "halva" ankaret sticker upp ovanför bottnen.

Men Gunnar då? Ankaroman som du är?

De här två ankartyperna kryper ner rätt ordentligt, ibland så bara kättingen syns, utan det är det gammaldags stockankaret som fiskar ankartåg vid ström- och vindvrid. Annars håller jag med om att de är mindre lämpliga för svajliggning, men av andra skäl - när de lossnar kräver de vanligen att man ankrar om.

[Anders S]

Tycker dock att domen över Seagrip är delvis missvisande. Dess amputationskvaliteter råder det väl inga tvivel om ( kom man undan med bara en blodblåsa efter användnig var man ganska nöjd ), men det som trots allt gjorde att vi använde detta ankare som häckankare i 14 år var att det faktiskt så gott som aldrig gjorde oss besvikna. Visserligen då i sällskap med 2,5m 8mm kätting men ändå. Blodviteframkallande? - ibland. Stolligt ? - Nej

Jag trodde det var just det jag skrev - att det fungerade som ankare, men var totalt livsfarligt för övrigt med sin rävsaxliknande framtoning och sina huggtänder.

Seagrip stuvar man inte gärna i samma stuvrum som gummibåtar och segelsäckar! Om man agnar det med en bit kött, och hänger ut det så kan det dessutom bli spännande att se vad man kan få på kroken.

[Eilean]

Men Gunnar då? Ankaroman som du är?

De här två ankartyperna kryper ner rätt ordentligt, ibland så bara kättingen syns, utan det är det gammaldags stockankaret som fiskar ankartåg vid ström- och vindvrid. Annars håller jag med om att de är mindre lämpliga för svajliggning, men av andra skäl - när de lossnar kräver de vanligen att man ankrar om.

Försök inte...
Det du säger stämmer på lösa bottnar, ja. Men har du sett ett Britforth begrava sig fullständigt i exempelvis sand? Då ligger halva ankaret nere med halvdåligt grepp och resten sticker upp.

[Anders S]

Men Gunnar då? Ankaroman som du är?

De här två ankartyperna kryper ner rätt ordentligt, ibland så bara kättingen syns, utan det är det gammaldags stockankaret som fiskar ankartåg vid ström- och vindvrid. Annars håller jag med om att de är mindre lämpliga för svajliggning, men av andra skäl - när de lossnar kräver de vanligen att man ankrar om.

Försök inte...
Det du säger stämmer på lösa bottnar, ja. Men har du sett ett Britforth begrava sig fullständigt i exempelvis sand? Då ligger halva ankaret nere med halvdåligt grepp och resten sticker upp.

Brittany-ankaret (Danfort i "tjockisvariant") har jag IOFS med just för att ha något att ta till i mudder och vara "annorlunda" än vardagsankaret. Nu sticker ett alldeles platt vikankare inte precis upp, om man dragit fast det ordentligt. Sitter det inte ordentligt, så sitter det inte, kan man kanske säga. Nu simmar jag inte ner för att titta, och i grumliga mörka vatten krävs nästan detta för att veta säkert. Något kan sticka upp, men inte som ett stockankare, precis.

Till saken hör kanske också att just Brittany saknar tvärstången och de två hjälpflyna är litet annorlunda, mer rundade och utan vassa kanter - möjligen har man tänkt till här och försökt minska risken för att ankartåget skall fiska. Det lilla jag använt ankaret har jag inte märkt att det skulle ge problem på det sättet.

[KF]

Ursäkta Anders, Jag missförstod väl din uppfattning om ankaregenskapen.
Kan väl också hålla med dig om olämpligt sällskap vid undanstuvning.
Fördelen med hopfällningen var ändå övervägande för oss eftersom vi då seglade IF med sina begränsade stuvutrymmen där för övrigt aldrig en urblåst gummibåt ens var aktuell i fantasin.
Mvh - Kaj F

[Nautihamstern]

Ankaret påstås vara en utveckling av Danforth och bra både i mjuk sand- och dybotten och mot hård grus-, och bergbotten.
http://v3.espacenet.com/origdoc?DB=EPOD ... N=SE519149

Fantastisk text i länken...
Jag översatte en gång en patentansökan från finska till svenska. Halvvägs genom texten kontaktade jag kunden för att fråga om han menade allvar... "Joodå, översätt rakt av bara!" löd svaret. Den svenska översättningen blev en precis lika sinneslö och obegriplig rappakalja som den finska.

Inte undra på att det är dyrt att skaffa patent, det måste gå åt en jävla massa psykofarmaka för att hålla patentverkets tjänstemän i schack när de ska traggla sej igenom dylika texter

[Eilean]

Konstigt; för man ser inte direkt någon skillnad i formen men något magiskt är det allt!

/Tommy

Kolla noga får du se. Ofta stämmer inte själva "klons" utformning och kopian har andra vinklar. Men mest tydligt är skärpan på "eggen". Kopian är alltid betydligt trubbigare än orginalel och där tror jag den främsta orsaken till sämre egenskaper ligger. Kopian har helt enklet svårare att gräva ner sig.

[Anders S]

Här är en googling som jag hittade: http://www.rocna.com/boat-anchors/manso ... anchor.php

Diskussionen handlar om kopior vs original, och hur man gör "billiga ankare" billiga. Det står litet om Bruce, även om det mest handlar om författarens eget favvo-ankare, Rocna. Det är några intressanta länkar längst ner.

[Eilean]

Här är en googling som jag hittade: http://www.rocna.com/boat-anchors/manso ... anchor.php

Diskussionen handlar om kopior vs original, och hur man gör "billiga ankare" billiga. Det står litet om Bruce, även om det mest handlar om författarens eget favvo-ankare, Rocna. Det är några intressanta länkar längst ner.

Intressantast är nog artikeln "Tuning an anchor rod" so figurerat på nätet en tid, även om den är rätt hårdsmält. Den bekräftar i alla fall att lång kätting är effektivt - något som jag länge hävdat men som så många "auktoriteter" förkastat.

Apropå "Britforth" och sticka upp ur bottnen så letade jag länge och resultatlöst efter en kopierad artikel från franska Voiles jag har någonstans. Det ankartestet gjordes ihop med dykare som fotograferade ankarnas beteende på bottnen.
Det är ju skillnad på de fysiska förutsättningarna när man drar ett ankare över blöt sand på land och på samma sand fast under vatten. Därför är jag inte så imponerad över de ständigt återkommande bildserierna över hur CQR kasar liggandes på sidan över den blöta strandsanden medan ankaret X omedelbart gräver ned sig.
På sand under vattnet är beteendet annorlunda och CQR gräver ner sig på ett betydligt mer övertygande sätt. Vore CQR så hopplöst på sand skulle 10-tusentals långseglare inte använt det som sitt huvudankaren under decennier. Att utvecklingen sprungit ifrån CQR är ofrånkomligt, men vissa tester görs utifrån fel förutsättningar.
Voiles test visade också hur i några bildserier hur Danforthvarianterna, om dom överhuvudtaget grävde ner sig på sand, brukade s.a.s kantra, dvs bara ena flyn grävde ner sig och ankaret intog en position med den andra flyn och överdelen på läggen ovan bottnen - som resulterar både en utmärkt kättingfiskare men även bara 50 % av den totala hållkraften.

[Grisslan]

Jag måste slå ett slag för Delta. I särklass det bästa ankare jag haft, och lätt att ha och göra med, eftersom det inte har rörliga delar som man kan klämma sig på.

Vilket ankare passar bäst i "stenskrammel"? Har mycket av den varan i hemskärgården (Misterhult).