Behöver man ett VHF-tillstånd för att få köpa en VHF?
Givetvis ska jag skaffa mitt tillstånd innan sjösättningen men nu finns det en del fördelaktiga priser som är intressanta.
Ska man köpa antenn för montering i masttoppen eller räcker det med en som monteras på akterpulpit?
vhf
Nej, för själva inköpet efterfrågas inte tillstånd eller certifikat.
Däremot behövs som bekant sedan Certifikat/License, som du kan få genom en intensivkurs hos t.ex. Stockholm Radio. Sedan en förnyelse av tillståndet varje år, som fn betingar 145 kronor.
Sen vill jag varmt rekommendera ett abonnemang hos exempelvis Stockholm Radio sjöassistans (årligen 585 kronor) vilket ger möjlighet att när som helst ropa upp dem med "dumma" frågor och få hälp. Utnyttjade jag i somras när reglageviren gick av när vi låg på Huvuskär. Stockholm Radio var hur hjälpsamma som helst och ledde oss till närmaste varv som hade viren hemma. De var även beredda att köra ut viren till oss kostnadsfritt, men det behövde vi inte eftersom vi var på väg in mot stan ändå.
Hälsningar
Tommy
Däremot behövs som bekant sedan Certifikat/License, som du kan få genom en intensivkurs hos t.ex. Stockholm Radio. Sedan en förnyelse av tillståndet varje år, som fn betingar 145 kronor.
Sen vill jag varmt rekommendera ett abonnemang hos exempelvis Stockholm Radio sjöassistans (årligen 585 kronor) vilket ger möjlighet att när som helst ropa upp dem med "dumma" frågor och få hälp. Utnyttjade jag i somras när reglageviren gick av när vi låg på Huvuskär. Stockholm Radio var hur hjälpsamma som helst och ledde oss till närmaste varv som hade viren hemma. De var även beredda att köra ut viren till oss kostnadsfritt, men det behövde vi inte eftersom vi var på väg in mot stan ändå.
Hälsningar
Tommy
Och frågan om antenn kan idealiskt besvaras med Ja och Ja.
Dvs en masttoppsantenn ger maximal räckvidd, och det skiljer en hel del mellan 3 m över havet och 15 meter över havet eftersom VHF begränsas av den optiska linjen, horisonten. Lite krångligt kan det dock vara med masttoppsmontage, med fästning i toppen men framför allt sladddragning.
Men rekommenderas.
För de riktigt seriösa kan man även ha en pulpitmonterad antenn, som man kan koppla över till. Orsaken är att just mastbrott faktiskt är en av de vanligare haverierna som man kan råka ut för, .. surt att inte kunna använda sin VHF just då.
/Tommy
Dvs en masttoppsantenn ger maximal räckvidd, och det skiljer en hel del mellan 3 m över havet och 15 meter över havet eftersom VHF begränsas av den optiska linjen, horisonten. Lite krångligt kan det dock vara med masttoppsmontage, med fästning i toppen men framför allt sladddragning.
Men rekommenderas.
För de riktigt seriösa kan man även ha en pulpitmonterad antenn, som man kan koppla över till. Orsaken är att just mastbrott faktiskt är en av de vanligare haverierna som man kan råka ut för, .. surt att inte kunna använda sin VHF just då.
/Tommy
Som förtydligande till det Tommy skriver; Du måste även ha tillstånd att inneha en VHF-sändare. Det ges av PTS (Post och telestyrelsen) och det är där du får din ID-kod. Ansökningsblankett finns att läsa ner på nätet
http://www.pts.se/Sidor/sida.asp?SectionId=1305
mitt på sidan - fritidsfartyg. Årsavgiften är 145 kr (tror jag). Man behöver inte ha certifikat för att få tillstånd att inneha en sändare men väl att bruka sändaren.
Jag har antennen i masttoppen. Den sitter på en enkel vinkel fäst i en bult för masttoppbeslaget. På vissa master finns förberett att lägga en koaxialkabel i t ex storseglets likränna (se t ex Seldéns hemsida). Jag har dessutom en handburen apparat som reserv. Det finns två kanaler för användning internt i fartyget varför den handburna apparaten följer med på strövtåg i land, vid komplicerade tilläggningar etc (kommunikation med jollen). Praktiskt.
http://www.pts.se/Sidor/sida.asp?SectionId=1305
mitt på sidan - fritidsfartyg. Årsavgiften är 145 kr (tror jag). Man behöver inte ha certifikat för att få tillstånd att inneha en sändare men väl att bruka sändaren.
Jag har antennen i masttoppen. Den sitter på en enkel vinkel fäst i en bult för masttoppbeslaget. På vissa master finns förberett att lägga en koaxialkabel i t ex storseglets likränna (se t ex Seldéns hemsida). Jag har dessutom en handburen apparat som reserv. Det finns två kanaler för användning internt i fartyget varför den handburna apparaten följer med på strövtåg i land, vid komplicerade tilläggningar etc (kommunikation med jollen). Praktiskt.
Det är smart, och handhållna enheten kan vara reserv om masten skulle gå i spa't.Kjelle skrev:Jag har dessutom en handburen apparat som reserv. Det finns två kanaler för användning internt i fartyget varför den handburna apparaten följer med på strövtåg i land, vid komplicerade tilläggningar etc (kommunikation med jollen). Praktiskt.
En skillnad är dock att handhållna småapparater har lägre maximal uteffekt. De har inte det högeffektsläge som fasta apparater har.
Hälsningar
Tommy
-
Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Hej!
Men fasta stationer har ju normalt 1 watt (Lo), och 25 watt (Hi), och det är en ganska stor skillnad mot 2 d.o. Sjöfartsverkets räckviddsdata bygger på 25 watt, se länk:
http://www.sjofartsverket.se/templates/ ... 41.aspx#11
Ender goda förhållanden så kan det vara optiska horisonten som begränsar (oavsett uteffekt), men under dåliga radioförhållanden så är det bra med mer "kräm".
Hälsningar
Tommy
Men fasta stationer har ju normalt 1 watt (Lo), och 25 watt (Hi), och det är en ganska stor skillnad mot 2 d.o. Sjöfartsverkets räckviddsdata bygger på 25 watt, se länk:
http://www.sjofartsverket.se/templates/ ... 41.aspx#11
Ender goda förhållanden så kan det vara optiska horisonten som begränsar (oavsett uteffekt), men under dåliga radioförhållanden så är det bra med mer "kräm".
Hälsningar
Tommy
Jag tror man skall tänka på ett par tre saker runt antenner och effekter.
En sak är att båt-land-kommunikation påverkas rätt litet av den egna antennhöjden. Man kan (litet förenklat) säga att den egna antennen och den andra antennen tillsammans bestämmer räckvidden, men om den andra antennen står mycket högre är det den som bestämmer mest. Vanligen står landstationernas antenner högt. Skillnaden mellan en pulpitantenn och en mastantenn är runt 6-8 M, medan en landantenn täcker kanske 25-50 M redan med en låg antenn i båten. Båt-båt-kommunikationen påverkas mycket mer av den egna antennen - den svarar ju då för ca halva räckvidden till liknande båtar.
Hög effekt betyder två saker: den ena är att signalen går fram och tränger igenom, det andra är att man inte "tystas" riktigt lika lätt av en slarvpelle som inte lyssnar innan sändning på 16. En liten enwattare hörs långt, men inte om en 25-wattare sänder på samma kanal i närheten. Normalläget för en 25-wattare är för övrigt lågläget en watt, av det skälet och andra.
En ytterligare luring är valet mellan bärbar och fast VHF. Ett av skälen kan vara att kalla på hjälp i lägen där man i praktiken har förlorat båten, t ex brand eller snabb sjunkning. Då är en bärbar kanske bättre? Är det huggormsbett på barnbarnet som bekymrar är den fasta antagligen bättre. En bärbar VHF kan man ha vid rodret och man lyssnar då bekvämt på 16 för att ha koll och kan svara eller ropa om det är behövligt. Att ha båda är bäst, men väljer man mellan dem skall man tänka till, inte bara gå på att fast installerat måste vara bättre.
För att få utbyte av den höga antennplaceringen måste man ha en bra antenn och bra kabel (kablar) med så få skarvar som möjligt. Med tiden "slits" antennen och kabeln (dåliga kontakter, oxid, fukt i kabeln osv) så en bra antenn på pulpiten med en kabel som kan förnyas enkelt och billigt behöver inte vara så fel.
Sedan, vad är motiverat att ropa på just VHF? En skadad reglagekabel känns i mina ögon som en tänkbar mobiltelefonlösning (hjälpen från Stockholm Radio kan man ju få den vägen också). Likadant kan man ha två 150-kronors 433-Mhz:are för att ha i jollen, som leksak eller som landkontakt vid frallhämtning etc - allt för att hålla VHF-kanalerna rena och spara mobiltfnpengar. De går 1 M eller så, utan problem. Så en VHF behöver heller inte vara det enda svaret på kommunikationsfrågorna.
En sak är att båt-land-kommunikation påverkas rätt litet av den egna antennhöjden. Man kan (litet förenklat) säga att den egna antennen och den andra antennen tillsammans bestämmer räckvidden, men om den andra antennen står mycket högre är det den som bestämmer mest. Vanligen står landstationernas antenner högt. Skillnaden mellan en pulpitantenn och en mastantenn är runt 6-8 M, medan en landantenn täcker kanske 25-50 M redan med en låg antenn i båten. Båt-båt-kommunikationen påverkas mycket mer av den egna antennen - den svarar ju då för ca halva räckvidden till liknande båtar.
Hög effekt betyder två saker: den ena är att signalen går fram och tränger igenom, det andra är att man inte "tystas" riktigt lika lätt av en slarvpelle som inte lyssnar innan sändning på 16. En liten enwattare hörs långt, men inte om en 25-wattare sänder på samma kanal i närheten. Normalläget för en 25-wattare är för övrigt lågläget en watt, av det skälet och andra.
En ytterligare luring är valet mellan bärbar och fast VHF. Ett av skälen kan vara att kalla på hjälp i lägen där man i praktiken har förlorat båten, t ex brand eller snabb sjunkning. Då är en bärbar kanske bättre? Är det huggormsbett på barnbarnet som bekymrar är den fasta antagligen bättre. En bärbar VHF kan man ha vid rodret och man lyssnar då bekvämt på 16 för att ha koll och kan svara eller ropa om det är behövligt. Att ha båda är bäst, men väljer man mellan dem skall man tänka till, inte bara gå på att fast installerat måste vara bättre.
För att få utbyte av den höga antennplaceringen måste man ha en bra antenn och bra kabel (kablar) med så få skarvar som möjligt. Med tiden "slits" antennen och kabeln (dåliga kontakter, oxid, fukt i kabeln osv) så en bra antenn på pulpiten med en kabel som kan förnyas enkelt och billigt behöver inte vara så fel.
Sedan, vad är motiverat att ropa på just VHF? En skadad reglagekabel känns i mina ögon som en tänkbar mobiltelefonlösning (hjälpen från Stockholm Radio kan man ju få den vägen också). Likadant kan man ha två 150-kronors 433-Mhz:are för att ha i jollen, som leksak eller som landkontakt vid frallhämtning etc - allt för att hålla VHF-kanalerna rena och spara mobiltfnpengar. De går 1 M eller så, utan problem. Så en VHF behöver heller inte vara det enda svaret på kommunikationsfrågorna.
Anders S
Hej Anders,
Det var väldigt mycket text, och som vanligt är det mesta du skriver helt korrekt
Jag har seglat mellan Stockholm och Gotland många gånger, och här kan man nog anta att snittavståndet mellan större fartyg är sådan att just den egna antennhöjden blir väldigt avgörande (se länk ovan). I en ren nödsituation mitt ute på Östersjön så får man förmoda att man ofta har svag eller rent av ingen kontakt med landstation, det är istället kontakten med omgivande fartyg som är helt avgörande. De har i sin tur relämöjligheter via satellittelefon osv, om de inte själva kan undsätta. Med antenn i masttoppen (och fast monterad enhet, förslagsvis DSC) har man troligtvis alltid kontakt med 2-3 fartyg runtomkring vilket inte gäller på samma sätt vid handhållen enhet.
Hälsningar
Tommy
Det var väldigt mycket text, och som vanligt är det mesta du skriver helt korrekt
Högre egen antennplacering är bra! Så är det bara! Det är rätt att vid kontakt med landstation så utgör egen antennhöjd kanske bara 10-20% av räckvidden, men vid kontakt med annat fartyg så är det helt avgörande.Anders S skrev:En sak är att båt-land-kommunikation påverkas rätt litet av den egna antennhöjden. Man kan (litet förenklat) säga att den egna antennen och den andra antennen tillsammans bestämmer räckvidden, men om den andra antennen står mycket högre är det den som bestämmer mest.
Jag har seglat mellan Stockholm och Gotland många gånger, och här kan man nog anta att snittavståndet mellan större fartyg är sådan att just den egna antennhöjden blir väldigt avgörande (se länk ovan). I en ren nödsituation mitt ute på Östersjön så får man förmoda att man ofta har svag eller rent av ingen kontakt med landstation, det är istället kontakten med omgivande fartyg som är helt avgörande. De har i sin tur relämöjligheter via satellittelefon osv, om de inte själva kan undsätta. Med antenn i masttoppen (och fast monterad enhet, förslagsvis DSC) har man troligtvis alltid kontakt med 2-3 fartyg runtomkring vilket inte gäller på samma sätt vid handhållen enhet.
Hälsningar
Tommy
-
lenticularis
- Rookie
- Inlägg: 3
- Blev medlem: sön 24 jun 2007, 15:24
- Ort: Karlskrona
När man har VHF ombord ingår man i ett säkerhetssystem där man kan anropa andra för att be om hjälp i en nödsituation men också kan höra andra som ber om hjälp. Det gäller alltså inte bara att höras långt utan även att höra långt! Har man VHF ska den vara påslagen hela tiden och bevaka kanal 16 och inte bara när man själv vill föra fram ett meddelande.
Kanal 16 är primärt reserverad för nödtrafik och, i andra hand, för anrop. Om man anropar eller får anrop på kanal 16 ska man omedelbart gå över till någon annan kanal för den fortsatta trafiken. Det finns en kanalplan som anvisar vilka kanaler man bör använda för olika ändamål.
Trafik direkt till en landstation, i praktiken oftast Stockholm radio, kan (bör / ska) ske direkt på en lämplig trafikkanal för det område man befinner sig i utan att blanda in kanal 16. Om en sådan trafikkanal är ledig kan man nog be Stockholm radio kontakta Sjöassistans för hjälp med en gaswire utan att det väcker ilska.
Trafik fritidsbåtar emellan är anvisade att använda kanal L2 för anrop och L1, 77 och 72 för trafik, dvs man bör inte använda kanal 16. Det finns andra kanaler reserverade för fiskare, hamnar osv.
Som Anders skriver, man bör alltid börja med 1 W. Med riktiga antenner hos båda parter och under ostörda förhållanden räcker 1 W mer än väl till horisonten. Man bör tänka på att att någon annan har trafik med en stattion bortanför den egna radiohorisonten men som man kan störa ut om man bara brakar på. Lyssna en stund innan du trycker på sändarknappen!
Sedan - det gäller att man har en hel antenn. Den bidrar s a s i båda ändarna; man hör bättre (längre) och man hörs bättre. Helst bör man ha en oskarvad kabel hela vägen från antenn till apparat. Om man har skarvar ska det vara riktiga koaxialkontakter, helst av typen BNC, på ändarna. En dålig skarv (med t ex eltejp) eller kontakt kan helt förstöra hörbarheten oavsett om man kör med max effekt. Kabeln ska inte heller brytas eller klämmas så att dess cylindriska tvärsnitt störs.
Kanal 16 är primärt reserverad för nödtrafik och, i andra hand, för anrop. Om man anropar eller får anrop på kanal 16 ska man omedelbart gå över till någon annan kanal för den fortsatta trafiken. Det finns en kanalplan som anvisar vilka kanaler man bör använda för olika ändamål.
Trafik direkt till en landstation, i praktiken oftast Stockholm radio, kan (bör / ska) ske direkt på en lämplig trafikkanal för det område man befinner sig i utan att blanda in kanal 16. Om en sådan trafikkanal är ledig kan man nog be Stockholm radio kontakta Sjöassistans för hjälp med en gaswire utan att det väcker ilska.
Trafik fritidsbåtar emellan är anvisade att använda kanal L2 för anrop och L1, 77 och 72 för trafik, dvs man bör inte använda kanal 16. Det finns andra kanaler reserverade för fiskare, hamnar osv.
Som Anders skriver, man bör alltid börja med 1 W. Med riktiga antenner hos båda parter och under ostörda förhållanden räcker 1 W mer än väl till horisonten. Man bör tänka på att att någon annan har trafik med en stattion bortanför den egna radiohorisonten men som man kan störa ut om man bara brakar på. Lyssna en stund innan du trycker på sändarknappen!
Sedan - det gäller att man har en hel antenn. Den bidrar s a s i båda ändarna; man hör bättre (längre) och man hörs bättre. Helst bör man ha en oskarvad kabel hela vägen från antenn till apparat. Om man har skarvar ska det vara riktiga koaxialkontakter, helst av typen BNC, på ändarna. En dålig skarv (med t ex eltejp) eller kontakt kan helt förstöra hörbarheten oavsett om man kör med max effekt. Kabeln ska inte heller brytas eller klämmas så att dess cylindriska tvärsnitt störs.
-
Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
På vattnen utanför Ljusne kan jag med min fast monterade VHF både höra och prata med sändarna i både Gävle och Hudiksvall, det är ca 32 nm. Överallt där jag varit har räckvidden varit längre än det anges som på VHF-kartan. På vägen mellan mig och sändarna är det många båtar som hör om jag skulle ropa på hjälp. Kustbevakare, lotsar bla.
Mobiltelefonen dör på utsidan Storjungfrun och då är jag mindre än 5 nm från fastlandet. Så den tycker jag inte är ett skit att lita på.
Men att ha VHF ombord känns väldigt bra.
Mobiltelefonen dör på utsidan Storjungfrun och då är jag mindre än 5 nm från fastlandet. Så den tycker jag inte är ett skit att lita på.
Men att ha VHF ombord känns väldigt bra.
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
Tommy, det är bara de enkla sanningarna och direkta trossatser som kan hanteras med få ord.
Med en handburen VHF har man en visuell horisont om ca 3M. Om vi antar att ett större fartyg är den andra stationen kan man trots det få kontakt med fartyg ända till 15-20M (de har antennen högt, som regel). Sätter man sin antenn i en 16 meter hög mast (som min) ökar räckvidden (med samma förutsättningar) till 24M. Det ÄR skillnad, men den som inte tänker efter tror antagligen att det blir större skillnad än så. Jag håller med om att om man ofta seglar utanför kustradions täckningscirklar bör man naturligtvis ha antennen i masttoppen.
Vad gäller trafikkanaler etc: Jag har haft VHF ganska länge. Den stora skillnaden mellan förr och nu är att vi numera slipper de närmast olidligt långa trafiklistorna, och det kan vi tacka mobiltelefonen för.
Med en handburen VHF har man en visuell horisont om ca 3M. Om vi antar att ett större fartyg är den andra stationen kan man trots det få kontakt med fartyg ända till 15-20M (de har antennen högt, som regel). Sätter man sin antenn i en 16 meter hög mast (som min) ökar räckvidden (med samma förutsättningar) till 24M. Det ÄR skillnad, men den som inte tänker efter tror antagligen att det blir större skillnad än så. Jag håller med om att om man ofta seglar utanför kustradions täckningscirklar bör man naturligtvis ha antennen i masttoppen.
Vad gäller trafikkanaler etc: Jag har haft VHF ganska länge. Den stora skillnaden mellan förr och nu är att vi numera slipper de närmast olidligt långa trafiklistorna, och det kan vi tacka mobiltelefonen för.
Anders S
Handapparaternas högeffektläge är oftast 5 W
Masttoppsmonterade antenner har ofta förlorat avsevärd effekt i kabeln.
Kustradiostationernas antenner sitter ofta 150 m höjd
Formeln för räkvidd är ungefär 2,2 * roten ur antennhöjden. Lägg ihop räckvidden för den egna resp. den andra antennen.
Högeffekt (25 W) behövs egentligen bara för att överrösta ev avlägsna stationer.
En kort antenn eller en svajande rostfri i masttoppen är mycket mindre effektiva än typ "blindkäpp"
Masttoppsmonterade antenner har ofta förlorat avsevärd effekt i kabeln.
Kustradiostationernas antenner sitter ofta 150 m höjd
Formeln för räkvidd är ungefär 2,2 * roten ur antennhöjden. Lägg ihop räckvidden för den egna resp. den andra antennen.
Högeffekt (25 W) behövs egentligen bara för att överrösta ev avlägsna stationer.
En kort antenn eller en svajande rostfri i masttoppen är mycket mindre effektiva än typ "blindkäpp"