Miljöstörningar

[Brendan]

Anders S uppmanade mig i en annan tråd att ”komma igen” och diskutera frågan om miljöstörningar litet mer övergripande - inte bara ur västkustperspektiv. Jag ska gärna villfara hans önskan och gör det i en ny tråd, eftersom den andra tråden dragit iväg i litet andra riktningar.

Det enda skärgårdsområde jag känner till ordentligt är den korta sträckan mellan Nidingen i söder till Strömstad i norr, det vill säga Hallands, Västergötlands och Bohusläns skärgårdar samt i någon mån norska Sörlandet.

Jag har också seglat på egen köl i delar av ostkustens skärgårdar, i Ålands och Blekinges skärgårdar samt i Danmark, på Vestlandet i Norge, Shetlandsöarna, Orkneyöaörna och Hebriderna samt på Englands sydkust, i Holland, Belgien, Frankrike, Tyskland och Polen i den mån man kan tala om skärgård i dessa länder.

Efter att sålunda ha sett mig omkring en hel del kan jag konstatera att Bohuslän står mitt hjärta i särklass närmast. Där finns en natur som är världsunik och har en ”själ” som inte går att förklara i ord. Hebriderna har också oerhört stora naturvärden men av ett helt annat slag, som också gjorde ett starkt och outplånligt intryck på mig. Dit skulle jag vilja återvända, dock med risk att bli besviken. Utbyggnaden av marinor och andra störande mänskliga ”klåfingrigheter” lär ha förändrat landskapet betydligt efter vad jag hört.

De verksamheter som har påverkat och riskerar att fullständigt utplåna västkustskärgårdarnas ”själ” är som jag ser det:


 Stenindustrin
 Petrokemiindustrin
 Vindkraftverken
 Vågkraftverk
 Ångkraftverk
 Privatisering – i många fall förmodligen svartbyggen
 Sjöbodar i alla nyanser av svart
 Bryggor, trädäck
 Vägbankar, lågbroar
 Musselodlingar
 Ljudterror från bland annat flygplan
 Sopor från Nordsjön
 Motorbåtar
 Trängsel

Hur mycket av allt detta är problem i ostkustens, i jämförelse med västkusten, gigantiska skärgårdsområden?

Någon stenindustri, som skövlat omistliga naturvärden och riskerar att förstöra än mer finns inte på ostkusten vad jag vet.

Någon petrokemisk industri av Stenungsunds och Lysekils dignitet, industrier som förstört och fortfarande förstör miljön i vatten och luft finns inte heller på ostkusten.

Någon vindkraftsutbyggnad att tala om lär inte förekomma i de relativt sett vindfattiga skärgårdarna på ostkusten.


Några vågkraftverk i de relativt sett lugna vattnen på ostkusten har jag inte heller hört talas om. Uppsala universitet har ”gått över ån efter vatten” och annekterat ett skärgårdsområde i Bohuslän för sin testverksamhet.

Några ångkraftverk i stil med det miljöstörande oljekraftverket i Stenungsund finns inte heller vad jag vet.

Musselodlingar, som breder ut sig alltmer och spärrar gamla farleder lär inte heller finnas på ostkusten.

Det ständiga, enorma flödet av sopor från Nordsjön är ett problem som i sin helhet får bäras av Bohusläns kommuner, invånare och gäster.

Trängseln i semestertider på västkusten gör normalt båtliv nästan omöjligt. Någon trängsel att tala om lär inte uppstå på ostkusten. Där finns alltid gott om plats för alla i inner-, mellan- eller ytterskärgård.

Privatiseringen av stränder och öar är ett växande problem på alla håll. Men problemet är mer akut i Bohuslän på grund av det inte finns tillnärmelsevis lika mycket stränder eller lika många öar att privatisera.

Hur många farleder som har blockerats av vägbankar och lågbroar på ostkusten har jag inte en aning om. I Bohuslän har det skett på alltför många håll utan att någon har reagerat innan det har varit för sent.

Ljudterror från flygplan och motorbåtar och svall från motorbåtar lär väl vara ett lika stort problem på ostkusten som det är på västkusten.

Nog har jag belägg för mitt ursprungliga påstående att Bohuslän för länge sedan har fått sin beskärda till av miljöstörande verksamhet och att det lilla landskapet (90 sjömil) är mycket mer drabbat än övriga Sverige.

[SWE54]

Glöm inte dom 3 raffinanderier i Göteborgs hamninlopp med därtillhörande diverse terminaler.

[Maxi33]

Snabb kommentar innan jag åker till båten och hoppas hinna polera och vaxa.

I stort sett alla dina punkter kan väl i stort sett alla hålla med om som problem Brendan, men ofta med vissa förbehåll.

Till exempel skulla jag och alla andra hålla med om att den petrokemiska industrin är ett problem som behöver lösas - OM den förorenar vatten och luft så som du säger, och OM denna förorening antingen kunde minskas eller flyttas till ett annat ställe där den inte har samma skadeeffekt på miljön, och de människor som bor där. För människor måste ju bo och ha fritid där också, industrin måste ha folk och folk måste ha inkomster.
Så du behöver förtydliga ditt påstående om detta med kontrollerbara fakta, till exempel Seawolf har en ganska avvikande uppfattning efter vad jag förstår.

Ett annat exempel är vägbankar och lågbroar, de är otvivelaktigt ett problem för den som vill segla just där - men hur många är det och under hur stor del av året? Och hur ser det förväntade seglingsbehovet ut för de närmaste 50 åren jämfört med behovet av vägen och kostnaden för högbro och hur folks boende och arbeten förväntas utvecklas? En väg och en bro byggs ju med ett minst femtioårigt perspektiv och kostnaderna måste motiveras.
Så innan man rakt av säger att vägbankar och lågbroar är ett problem värt en barrikadkamp behövs fakta Brendan.
Kanske det på många ställen i verklígheten handlar om 100 seglare utspridda under tre månader per år som skulle valt den seglingsleden - kontra tiotusen bofasta och säsongsboende under hela året som behöver vägen.

Det vore mycket intressant och också välgörande för substansen i en diskussion som den här om du tillsammans med listan på problem, som du ser dem, också listar de lösningar på kort och lång sikt som du vill kämpa för. Lösningar i så konkreta och praktiskt genomförbara termer som möjligt, inte önsketänkande om att vrida klockan tillbaka för det går inte.
Har du kollat länken med Fredrik Härén?

MVH
Håkan

[Anders S]

Det här är ju en viktig fråga ur många synvinklar, inte bara de som seglar i Bohuslän.

Jag har också liknande känslor för Bohuslän som Brendan beskriver, jag är född i trakten och har fortfarande nära band med norra Bohuslän. När det gäller en del av de här frågorna tycker jag att de är olika akuta och det kan finnas anledning att prioritera. En del som finns på listan är ju också sådant som knappast kan göras ogjort. Mina kommentarer till Brendans lista, något omstrukturerad:

Sopor från Nordsjön är det enda vi inte kan göra så mycket åt utan internationellt samarbete och en kraftfull attitydförändring hos de som dumpar sopor. En enstaka gul plasthjälm är inte heller problemet, utan det faktum att de drivor av skräp som landar på ytterskären är bara toppen på ett sopberg - mycket av skräpet når aldrig fram. Havet, (men inte kustkommunerna) föredrar antagligen att så mycket som möjligt driver iland och kan destrueras. Den som seglar på kusten kan gärna göra sina egna amatöranalyser av skräpets ursprung - jag misstänker att man utan pardon tillämpar 50-talets sloptunne-princip även idag. Trots Al Gore och Greenpeace. Lösning: Idogt och oförtröttligt städarbete lokalt, opinionsbildning och internationell påverkan utanför riket.

Stenindustrin är en anakronism, och måtte den aldrig återuppstå - av sociala, fysiologiska och naturvårdande skäl. Men, det finns fortfarande avnämare för gatsten, uppenbarligen - då och då ligger det ett litet berg av sådant på kajen i Kungshamn. Kan man hoppas på att den industri som lever kvar i den vägen kan nöja sig med att samla upp det stenavfall som ligger kvar på öarna? Dagens stenbrott behöver ju heller inte förlita sig på transporter via båt, något som sannolikt är en historisk förklaring till att man brutit sten på öarna, snarare än på land. Lösning: Betong må vara tråkigt, men ändå inte så dumt.

Petrokemiindustrin har vi förmodligen fått för våra (konsumtions)synder och kan inte klara oss utan. Den globala tillgången på olja lär ju närmast garantera att det som redan existerar inte kommer att byggas ut, och som Seawolf beskrev det hela - utsläpp och miljöpåverkan är mindre idag än tidigare. Detta gäller ju de flesta sådana verksamheter. Hade man inte valt plats för Scanraff och Stenungsund på 50- och 60-talet kanske lokaliseringen valts annorlunda - som ersättningsindustri för varven, måhända. Lösning: Starkare miljöprövning, hårda regler och en ständig uppmärksamhet på gamla och nya miljöproblem. Att flytta dessa verksamheter går ju inte (vem vill ha eländet, och vad får det kosta?)

Ångkraftverket i Stenungsund (de flesta icke-vattenkraftverk, även kärnkraftverken är ångkraftverk) ingår (med två aggregat) i den svensk kraftreserven. När de kördes senast vet jag inte. Det som gör Stenungsund 1-4 speciellt är att det a) är bergförlagt och b) kyls via kyltorn - en karakteristisk och i Sverige, ovanlig lösning. Verket drivs med olja (då det drivs), och miljöpåverkan är inte stor, bara det inte används. Lösning: Likt brandbilar och polis: Bra att ha, men tråkigt att det behövs. Bör inte användas och brukas, och skadan är redan skedd.

Sedan ser jag tre problemområden, som man diskutera ur varierande synvinklar. Några frågor har både för- och nackdelar för samhället i stort, andra är individpolitiska frågor. En tredje gupp är av karaktären "alla borde ha samma åsikt"... Jag har försökt gruppera dem på det sättet jag ser dem:

Vindkraftverken
Vågkraftverk
Musselodlingar
Vägbankar, lågbroar

Privatisering – i många fall förmodligen svartbyggen
Sjöbodar i alla nyanser av svart
Bryggor, trädäck

Ljudterror från bland annat flygplan (allmänt störande av naturens fridsamhet?)
Motorbåtar
Trängsel

Och, som jag ofta säger i jobbet så här års; vi kritiserar det som skrivits, inte personen bakom.

[Brendan]

Ett annat exempel är vägbankar och lågbroar, de är otvivelaktigt ett problem för den som vill segla just där - men hur många är det och under hur stor del av året? Och hur ser det förväntade seglingsbehovet ut för de närmaste 50 åren jämfört med behovet av vägen och kostnaden för högbro och hur folks boende och arbeten förväntas utvecklas? En väg och en bro byggs ju med ett minst femtioårigt perspektiv och kostnaderna måste motiveras.
Så innan man rakt av säger att vägbankar och lågbroar är ett problem värt en barrikadkamp behövs fakta Brendan.
Kanske det på många ställen i verklígheten handlar om 100 seglare utspridda under tre månader per år som skulle valt den seglingsleden - kontra tiotusen bofasta och säsongsboende under hela året som behöver vägen.

MVH
Håkan

Min uppfattning är att det är bättre att gardera sig. Hellre en bro än en vägbank. Hellre en högbro än en lågbro. Visst kostar det litet extra, men det har samtidigt gynnsamma effekter för byggnadsindustrin. Fler får arbete under längre tid.

Det hade mycket väl gått att bygga broarna till Klädesholmen, Donsö, Fotö, Instön, Daftö, Askeröarna med flera högre. Utslaget under broarnas livstid hade kostnaden inte blivit så stor. Däremot hade det varit värdefullt för båttrafiken på många sätt, i vissa fall är det en säkerhets- och trygghetsfråga.

Broar kan också, som fallet är med Sotenbron, göras öppningsbara.

[Tommy]

Skillnaden på kostnaden för en vägbank kontra bro är ganska stor, det kan röra sig om att en kortare vägbank kostar 2 miljoner kronor att anlägga, och en motsvarande bro går på 10-20.

Kanske finns det andra grupper i samhället som hellre skulle vilja lägga pengarna på ett dagis till, än att bygga en högbro. Eller en fotbollsplan. Eller 4 lekparker till barnen.

Om det handlar om ett sund som främst är en "genväg" för fritidsbåtar så ska det alltså ganska mycket till för att man ska välja broalternativet.

Låt oss säga att vägbyggets livslängd är 60 år, merkostnaden för en högbro eller öppningsbar d.o. är 15 miljoner kronor, och det är en led som passeras av 5 fritidsbåtar per dag under 100 dagars säsong.
Då blir kostnaden för varje passage 500 kronor. Ett elegant sätt att lösa detta skulle kanske kunna vara att ta ut en motvsvarande tullavgift av fritidsbåtarna som passerar. Det förutsätter givetvis dock att lika många båtar fortsätter att passera trots priset.

Ett mer relevant argument för bro är att bibehålla vattenströmningarna. Därför bör bro övervägas i sund där det är viktigt för vattenkvaliteten att bibehålla förbiflödet. Men handar det enbart att bereda väg för ett relativt litet antal fritidsbåtar så verkar det bli svårt, såsom kalkylen ovan indikerar.

Anders S kommentar ovan var bra. Visar på att det (nästan) alltid finns två sidor av myntet, och olika, ibland, konkurrerande intressen som måste sammanvägas. Det är väldigt sällan i verkligheten som det är Svart eller Vitt, Ond eller God sida, eller att människor gör saker av Ondo.

Hälsningar
Tommy

[Brendan]

...till exempel skulla jag och alla andra hålla med om att den petrokemiska industrin är ett problem som behöver lösas - OM den förorenar vatten och luft så som du säger, och OM denna förorening antingen kunde minskas eller flyttas till ett annat ställe där den inte har samma skadeeffekt på miljön, och de människor som bor där. För människor måste ju bo och ha fritid där också, industrin måste ha folk och folk måste ha inkomster.
Så du behöver förtydliga ditt påstående om detta med kontrollerbara fakta, till exempel Seawolf har en ganska avvikande uppfattning efter vad jag förstår.

MVH
Håkan

Just nu har jag inte tid att snabbt ta fram kontrollerbara fakta, men det skrivs ganska ofta om försurningen av marken och skog som dör öster och nordöst om Stenungsund. Att industrierna ligger bakom utsläppen är det nog ingen som förnekar. Ofta syns det med blotta ögat.

Beträffande föroreningarna i vattnet ("hoppsan, vem fan glömde stänga kranen nu igen?") är det inte heller någon hemlighet att de förekommer av och till. Det är säkert som Seawolf skriver, att det har blivit bättre. Men det har inte blivit bra nog för fisk och tumlare. De försvann som ett skott när kraftverket startade och har aldrig synts till sedan dess.

[Jojje]

Är själv skärgårdsbo och lyxseglare och inte som Brendan (om jag tolkar det rätt) bara lyxseglare. Detta gör att jag har ett helt annat perspektiv på en del av de punkter som Brendan påstår utplånar västkustskärgårdarnas själ.

 Stenindustrin.

Är en av de främsta näringarna som byggt upp stora delar av den bebyggelse som idag finns i trakterna norr om Lysekil. Samhällen som Bohus-Malmön med flera hade inte funnits om det inte vore för stenindustrin. Ett brutalt skamgrepp på naturen när det begav sig, men idag 100-år senare är det i mitt tycke en kulturskatt att minnas.

 Petrokemiindustrin

Vi skall hålla i minnet att en stor del av den levande skärgården runt Orust och Tjörn lever kvar p.g.a de som pendlat och pendlar från öarna och in till industrin i Stenungsund. När fisket inte bar sig längre räddade Petrokemin bygden. Samhällen som Åstol och Dyrön m.fl hade bara varit vinterdöda sommarparadis för överklassen om det inte var för de som kunnat bo kvar p.g.a dessa näringar. Utan Petrokemiindustrin hade du inte haft den skärgård som du älskar, de lever i symbios med varandra på gott och ont.

 Vindkraftverken
 Vågkraftverk
 Ångkraftverk
 Privatisering – i många fall förmodligen svartbyggen
 Sjöbodar i alla nyanser av svart
 Bryggor, trädäck
 Vägbankar, lågbroar
 Musselodlingar
 Ljudterror från bland annat flygplan
 Sopor från Nordsjön

Här måste jag i stort hålla med. Det är mycket viktigt att vi jobbar för att vara försiktiga i hur vi utnyttjar och förfular vår omgivning. Samtidigt är det nödvändigt att vi möjligör för de boende att bo och leva i ditt sommarparadis. Det är det levande samhället som skapade det du minns från 60-talet också, det är lätt att glömma det.

För mig är det betydligt viktigare att det nu har byggts en kanonfint ålderdomshem i Långekärr och att Pelle får ihop till mat till ungarna via sin musselodling utanför Lyr än att Brendan kan dricka pilsner och se på solnedgången ostörd i sin sittbrunn.

 Motorbåtar

Är själv segelbåtsägare och kan inte för mitt liv tänka mig ett liv i motorbåt. Jag stör mig ofta på motorbåtskaravanerna på E6:an. Men att för den sakens skull dömma ut de som upplever vår vackra skärgård på detta sätt kan jag inte göra. Alla har samma rätt motor som segelbåtar. Hade dock gärna bytt ut alla jättebåtar med jättetörstiga motorer. Nog borde det duga med en snipa med max 50hk. Med dagens och framtidens bränslepriser kanske det löser sig.

 Trängsel

En gång till, alla har samma rätt (allemansrätt ). Tyvärr kan man ju inte göra något åt att fler än Brendan och jag har kommit på att Bohuskusten är fantastiskt. Bara att gilla läget, eller har Brendan mer rätt att vara på sjön för att han var där först ?

[SWE54]

...
Men det har inte blivit bra nog för fisk och tumlare. De försvann som ett skott när kraftverket startade och har aldrig synts till sedan dess.

Jo tumlare har jag sett ofta i skärgården...
Inte på högsäsong såklart men mellan Björkö och Hälsö har jag sett tumlare flertalet gånger. Utanför Vinga ser man dom ganska ofta. Dom syns ju bara i lugnt väder eftersom dom är så små att dom försvinner i vågorna väldigt lätt. Det finns ju ganska gott om säl med så det borde ju vara tecken på att det i alla fall existerar fisk..
Men det är ju inte som "förr", men i alla fall bättre än för ett antal år sedan.

[Brendan]

Det vore mycket intressant och också välgörande för substansen i en diskussion som den här om du tillsammans med listan på problem, som du ser dem, också listar de lösningar på kort och lång sikt som du vill kämpa för. Lösningar i så konkreta och praktiskt genomförbara termer som möjligt, inte önsketänkande om att vrida klockan tillbaka för det går inte.

Har du kollat länken med Fredrik Härén?

MVH
Håkan

Det är inte litet du begär. Redan att göra en kartläggning av problemen och strukturera den har varit ett ansenligt jobb. Och jag har efter förmåga i olika inlägg i diverse trådar föreslagit åtskilligt redan åtgärdsväg.

Det där får växa fram med sailguideskribenternas benägna hjälp. Här finns mycket kunnande och mycket kreativt tänkande. Så småningom kan det bli aktuellt att göra en sammanställning. Men ännu är jag inte mogen att ta på mig den uppgiften i dess helhet.

Nej, någon sådan länk har jag inte kollat. Kan du i korta ord referera vad det gäller.

[Brendan]

...
Men det har inte blivit bra nog för fisk och tumlare. De försvann som ett skott när kraftverket startade och har aldrig synts till sedan dess.

Jo tumlare har jag sett ofta i skärgården...
Inte på högsäsong såklart men mellan Björkö och Hälsö har jag sett tumlare flertalet gånger. Utanför Vinga ser man dom ganska ofta. Dom syns ju bara i lugnt väder eftersom dom är så små att dom försvinner i vågorna väldigt lätt. Det finns ju ganska gott om säl med så det borde ju vara tecken på att det i alla fall existerar fisk..
Men det är ju inte som "förr", men i alla fall bättre än för ett antal år sedan.

Jag tänkte i första hand på innerskärgården - Halsefjorden och Askeröfjorden, där det vimlade av tumlare på 1940-1950-talen. Konstigt, att jag som seglar i farvattnen mellan Björkö och Hälsö varje vecka mellan april och oktober faktisk aldrig har sett tumlare där. Otur. Inte heller vid Vinga. Däremot ser man undantagslöst tumlare i Oslofjorden och Stora Bält, när man än seglar där.

[Anders S]

Men det har inte blivit bra nog för fisk och tumlare. De försvann som ett skott när kraftverket startade och har aldrig synts till sedan dess.

I något medvetande om hur Stenungsunds kraftverk fungerar undrar jag hur det går att koppla samman kraftverket med fiskdöd. Jag misstänker att det snarare har varit hamnbygget som ställde till det.

Jag kan naturligtvis inte veta, jag heller och visst finns ett samband hur som helst. Utan hamn, inget kraftverk.

[Brendan]

Men det har inte blivit bra nog för fisk och tumlare. De försvann som ett skott när kraftverket startade och har aldrig synts till sedan dess.

I något medvetande om hur Stenungsunds kraftverk fungerar undrar jag hur det går att koppla samman kraftverket med fiskdöd. Jag misstänker att det snarare har varit hamnbygget som ställde till det.

Jag kan naturligtvis inte veta, jag heller och visst finns ett samband hur som helst. Utan hamn, inget kraftverk.

Självklart. Kraftverket är ju insprängt i Vetteberget, men oljehamnen började anläggas samtidigt. Jag satte, litet slarvigt kanske, likhetstecken mellan de olika delarna i projektet.

[Brendan]

Är själv skärgårdsbo och lyxseglare och inte som Brendan (om jag tolkar det rätt) bara lyxseglare. Detta gör att jag har ett helt annat perspektiv på en del av de punkter som Brendan påstår utplånar västkustskärgårdarnas själ.

 Stenindustrin.

Är en av de främsta näringarna som byggt upp stora delar av den bebyggelse som idag finns i trakterna norr om Lysekil. Samhällen som Bohus-Malmön med flera hade inte funnits om det inte vore för stenindustrin. Ett brutalt skamgrepp på naturen när det begav sig, men idag 100-år senare är det i mitt tycke en kulturskatt att minnas.

 Petrokemiindustrin

Vi skall hålla i minnet att en stor del av den levande skärgården runt Orust och Tjörn lever kvar p.g.a de som pendlat och pendlar från öarna och in till industrin i Stenungsund. När fisket inte bar sig längre räddade Petrokemin bygden. Samhällen som Åstol och Dyrön m.fl hade bara varit vinterdöda sommarparadis för överklassen om det inte var för de som kunnat bo kvar p.g.a dessa näringar. Utan Petrokemiindustrin hade du inte haft den skärgård som du älskar, de lever i symbios med varandra på gott och ont.

 Vindkraftverken
 Vågkraftverk
 Ångkraftverk
 Privatisering – i många fall förmodligen svartbyggen
 Sjöbodar i alla nyanser av svart
 Bryggor, trädäck
 Vägbankar, lågbroar
 Musselodlingar
 Ljudterror från bland annat flygplan
 Sopor från Nordsjön

Här måste jag i stort hålla med. Det är mycket viktigt att vi jobbar för att vara försiktiga i hur vi utnyttjar och förfular vår omgivning. Samtidigt är det nödvändigt att vi möjliggör för de boende att bo och leva i ditt sommarparadis. Det är det levande samhället som skapade det du minns från 60-talet också, det är lätt att glömma det.

För mig är det betydligt viktigare att det nu har byggts en kanonfint ålderdomshem i Långekärr och att Pelle får ihop till mat till ungarna via sin musselodling utanför Lyr än att Brendan kan dricka pilsner och se på solnedgången ostörd i sin sittbrunn.

 Motorbåtar

Är själv segelbåtsägare och kan inte för mitt liv tänka mig ett liv i motorbåt. Jag stör mig ofta på motorbåtskaravanerna på E6:an. Men att för den sakens skull döma ut de som upplever vår vackra skärgård på detta sätt kan jag inte göra. Alla har samma rätt motor som segelbåtar. Hade dock gärna bytt ut alla jättebåtar med jättetörstiga motorer. Nog borde det duga med en snipa med max 50hk. Med dagens och framtidens bränslepriser kanske det löser sig.

 Trängsel

En gång till, alla har samma rätt (allemansrätt :D ). Tyvärr kan man ju inte göra något åt att fler än Brendan och jag har kommit på att Bohuskusten är fantastiskt. Bara att gilla läget, eller har Brendan mer rätt att vara på sjön för att han var där först ?

Hm, strängt taget är jag faktiskt skärgårdsbo precis som du. Men jag har nog inte varit det länge nog för att ha samma perspektiv som du. Jag har all respekt för skärgårdsbefolkningens synpunkter men måste ändå lyfta fram det jag vurmar för. Det är ju vars och ens rättighet och ibland rentav moraliska skyldighet. Om jag lyckas så vissa frön och kanske få en och annan att ändra uppfattning eller åtminstone vidga sitt perspektiv, så är jag nöjd. Själv är jag ingalunda låst i min uppfattning. Men ju äldre man blir och ju mer man har diskuterat sakfrågorna, desto bestämdare uppfattning får man. Så fungerar det för oss alla.

Stenindustrin hade sitt berättigande, men det fanns ingen planering. Därför förstördes helt i onödan många miljöer. Det var helt horribelt att släppa lös ensamma stenhuggare på kobbar och skär. Man borde ha koncentrerat all verksamhet till de stora brotten i Krokstrand, Hunnebostrand, Rixö, Brodalen och några till. Tack och lov för Calla Curman som lyckade stoppa skövlingen av Stångenäset, innan alltför stora skador hade skett. Och Malmön... kulturskatt? Mänsklig dårskap, snarare.

Den skärgård jag älskade mest sprängdes sönder och samman, när industrierna i Stenungsund etablerades. Man sprängde bort öar och anlade spikraka kajer av skrotstenen.

Jag citerar vad jag själv skrev för 20 år sedan i något sammanhang:

Lever Bohuslän?
För en skärgårdsälskare och båtströvare känns det ibland som om Bohuslän, det äkta Bohuslän, låg i själatåget.

Scanraffs och stenungsundsindustriernas anläggningar i stål och betong, som sticker ut sina mördartentakler i traditionella badortsidyller, var det verkligen nödvändigt att utforma dem i en sådan provokativ kontrast till natur och befintlig kulturbygd? Hänsynslöst har man sprängt bort bergknallar och hela öar för att få fyllnadssten till kajanläggningar. Urgamla farleder har fyllts igen och rörledningar har dragits längs stränderna. Cisterner och processtorn har placerats vid vattenbrynet, alternativt på uppseendeväckande högt belägna platser. Säg den sommarstuga, som får placeras så silhuettbildande? Inte ett ögonblicks eftertanke, inte en enda krona tycks ha offrats på att åstadkomma diskretion, att dölja eller kamouflera den miljöfrämmande och omänskliga verksamheten. Man kan inte frigöra sig från tanken att myndigheter och företag, tvärtom, demonstrativt har velat fästa uppmärksamheten på resultatet av sin stolta industrisatsningar och samtidigt ge några extra råa stövelsparkar åt sin redan liggande och överspelade motståndare – miljörörelsen.

Om man ser saken i ett längre perspektiv, måste man ovillkorligen ställa sig frågan: ”Var det nödvändigt”? Måste priset för sysselsättningen sättas så orimligt högt, att man för all framtid förstör kusten med dess unika övärld, som betyder så oändligt mycket för den fasta befolkningen, likaväl som för det säsongsstationära och rörliga friluftslivet?

Inte nog med att den ynka smala kustremsa av genuin bohuslänsk natur föröds. Är vi inte beredda till några som helst ekonomiska uppoffringar för att behålla den lilla och ständigt krympande skärgårdsremsa som står oss till buds? Stenungsund och Brofjorden är fullbordade katastrofer. Där höjdes inte många röster för en mjukare exploatering, till exempel genom att till vissa engångskostnader dra tillbaka så mycket som möjligt av miljöstörande anläggningar in i landet. Det finns ju trots allt betydligt mer inland än kust!

Måste vi sedan slappt acceptera den flagranta laglöshet från industriernas sida som alla ”oplanerade” utsläpp i luft och vatten innebär i namn av ”misstag”, ”den mänskliga faktorn” et cetera?

Visst kan man ha full förståelse för invånarnas krav på bärgning, men måste det materiella överflödet till varje pris uppnås på bekostnad av allvarliga ekologiska rubbningar och miljö som aldrig kan återställas? Måste det materiella överflödet tillgodoses på bekostnad av söndersprängda berg, utrotade växt- och djurarter, begränsad framkomlighet och så vidare? Beträffande framkomligheten behöver för övrigt inte det ena utesluta det andra. Öbornas berättigade önskemål om bekväma förbindelser kan oftast lösas genom byggandet av en högbro istället för en vägbank eller oestetisk lågbro.

En företrädare för bohuslänskt ”framåtskridande” frågade mig, om jag aldrig hört talas om Naturhistoriska museet i Slottskogen i Göteborg. ”Där finns hela köret, snyggt och prydligt inrangerat från A till Ö. Sätt dig är på semestern och njut av åsynen av dina tumlare och pilgrimsfalkar och blåstång och sjöstjärnor, istället för att komma hit ut i lyxkryssare och störa oss med klagomål över utvecklingens gång”.

Det kanske vore något att tänka på. Annars kan man göra som dåvarande landshövdingen, Per Nyström, som var en energisk tillskyndare av stenungsundsetableringarna. Han satt ute på sin lilla skärgårdsö i Fjällbacka skärgård och dirigerade, när konfiskationerna genomfördes på 1950-talet.

[Anders S]

Man kan naturligtvis alltid fastna i det som en gång var och litet nostalgiskt glida mellan hur det kunde blivit och hur verkligheten sedan gestaltade sig "på riktigt". Att gräma sig är inte vare sig nyttigt eller konstruktivt, att analysera (sina) misstag så de inte upprepas eller görs på nya sätt kan däremot vara det. Det kan vara skönare att glömma, särskilt oförrätter.

Men, för den som vill fördriva en stund med att se Bohuslän ur det här speciella näringsperspektivet vill jag tipsa om en forskare på Chalmers och Ekonomihögskolan som heter Jan Jörnmark. Han har på en hemsida skildrat vad han kallar "Övergivna platser" - några av dem på västkusten och i Bohuslän. Orkar man med hans aviga fotostil finns här en del att hitta. Kommentarerna är heller inte givna på måfå, såvitt jag kan förstå.

Eriksbergs varv: http://www.jornmark.se/places_intro.asp ... d=52&lang=
Göteborg: http://www.jornmark.se/places_intro.asp ... d=54&lang=
http://www.jornmark.se/places_intro.asp ... =118&lang=
http://www.jornmark.se/places_intro.asp ... =151&lang=
Semesterbyn Trälen: http://www.jornmark.se/places_intro.asp ... d=23&lang=
Bohuslän, med Krokstrand och Koster: http://www.jornmark.se/places_intro.asp ... =102&lang=
En annan semesterby, Orust: http://www.jornmark.se/places_intro.asp ... =110&lang=

Om man är intresserad, finns det mycket mer från andra delar av landet och världen.

Edit: Rättat till länk