Ett romantiserat sjöliv

Här kan man ställa alla typer av segelbåtsrelaterade frågor som inte passar i någon annan kategori
Användarvisningsbild
Eilean
Diamantmedlem
Inlägg: 2558
Blev medlem: ons 30 nov 2005, 23:10
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Eilean » ons 08 dec 2010, 10:04

Märklig tråd det här. (Förutom sidospåren om stormar och kvinnoroller, som gott borde kunna få egna trådar)

Jag har köpt en segelbåt för ett par mille och är inte lycklig. Och jag känner ett par som t.o.m köpte en Sweden Yachts och det gick fullständigt åt helsicke!
Här skulle man kunna säga: ”Snacka om i-landsproblem. Sälj båten.”

Men så kommer mer:
Andra, som har segelbåtar säger att dom är lyckliga. Dom luras nog och säger bara så för att dom är ”politiskt korrekta”. Och så kommer en hänvisning till brunskjortesajten politisktinkorrekt.info som vanligtvis hetsar mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.

Jag fattar ingenting. Men så är jag väl hjärntvättad efter över 45 års segling och begriper väl inte bättre.

Digiloo
Platinamedlem
Inlägg: 127
Blev medlem: tis 07 dec 2010, 19:08

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Digiloo » ons 08 dec 2010, 10:08

Anders S skrev:
Digiloo skrev:Men TS har en poäng i att det ofta är mannen som driver båtlinjen, när barnen kanske hellre hoppar i en varm pool och äter glass än att sitta och glo på horisonten i timmar i "pappas" båt. Filmen om Swan-båten var mitt i prick får väl sägas.


Kan det till och med tänkas att vi har ett stort socialt problem med manliga båtmissbrukare. De kanske driver sin familj i fördärvet genom att tvinga dem till sjöss i tid och otid?

Det borde finnas kommunala stödgrupper för sådant, skyddade hus (på landet) för utsatta mammor och barn, kanske någon form av straffskatt på båtar, som skall finansiera vård och behandling av de utsatta. Kanske kan man tänka sig att medge asyl för de drabbade i Grästorp och Skövde? Kan husvag fungera, eller är det också en traumatisk miljö, om man nu önskar pool och glass?
Jo och framför allt stödgrupper för pappor som sitter på båtsajter dagarna i ända istället för att göra rätt för lönen. :wink:

Användarvisningsbild
Seglaren
Diamantmedlem
Inlägg: 1251
Blev medlem: tis 16 maj 2006, 21:41
Ort: Eskilstuna
Kontakt:

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Seglaren » ons 08 dec 2010, 10:17

Då är det i alla fall fastställt, storm kan inte vara en njutbar upplevelse. Jag skulle dock inte vilja ha min nära-storm-upplevelse med 24 m/s i seglet och 18 knop på loggen i Kalmarsund ogjort. Det jag försökt få fram är att det finns grader också i helvetet och att med en för ändamålet lämplig båt och segelsättning, kurs och sjö behöver det inte vara helvetet på jorden. Men jag har haft fel innan och kan ha det den här gången också.

Familj på kryss på öppet hav i storm är så klart en helt annan sak än några timmars surf i medvind med hamn i sikte.

Romantisera storm verkar onödigt, men som sagt det finns grader i helvetet och Fastnet som nämndes som exempel på att storm inte är att försköna är väl ett bra exempel på att det är skillnad på storm och storm. Där rådde väl 11 på beaufortskalan dvs inte halv storm, inte heller storm utan svår storm. Då är det inte svårt att inse att det långa stunder handlar om orkanstyrkor också.
Seglar "just nu" Granhill 33 & H-båt...

Användarvisningsbild
Anders S
Diamantmedlem
Inlägg: 11722
Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
Ort: Sandö hamn (Onsala)

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Anders S » ons 08 dec 2010, 10:33

Digiloo skrev:
Anders S skrev:
Digiloo skrev:Men TS har en poäng i att det ofta är mannen som driver båtlinjen, när barnen kanske hellre hoppar i en varm pool och äter glass än att sitta och glo på horisonten i timmar i "pappas" båt. Filmen om Swan-båten var mitt i prick får väl sägas.


Kan det till och med tänkas att vi har ett stort socialt problem med manliga båtmissbrukare. De kanske driver sin familj i fördärvet genom att tvinga dem till sjöss i tid och otid?

Det borde finnas kommunala stödgrupper för sådant, skyddade hus (på landet) för utsatta mammor och barn, kanske någon form av straffskatt på båtar, som skall finansiera vård och behandling av de utsatta. Kanske kan man tänka sig att medge asyl för de drabbade i Grästorp och Skövde? Kan husvag fungera, eller är det också en traumatisk miljö, om man nu önskar pool och glass?
Jo och framför allt stödgrupper för pappor som sitter på båtsajter dagarna i ända istället för att göra rätt för lönen. :wink:
Ska du va sån, så tycker jag att du kan vara litet mer specifik: Vad är det för poäng som TS har, varför är det ett problem och vad skall man göra åt saken?
Anders S

Digiloo
Platinamedlem
Inlägg: 127
Blev medlem: tis 07 dec 2010, 19:08

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Digiloo » ons 08 dec 2010, 10:48

Anders S skrev:Ska du va sån, så tycker jag att du kan vara litet mer specifik: Vad är det för poäng som TS har, varför är det ett problem och vad skall man göra åt saken?
Ojdå, litet känsligt där? Nåväl, det går bra att scrolla upp och läsa alldeles själv hur TS motiverade sin framställan.

Användarvisningsbild
Anders S
Diamantmedlem
Inlägg: 11722
Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
Ort: Sandö hamn (Onsala)

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Anders S » ons 08 dec 2010, 14:39

Nej, jag är (litet) allvarlig!

Hur menar du att TS har en poäng. Jag tycker nämnligen inte att han har någon, utan att han presenterat två vanföreställningar, dels att man köper båt av tvång och plågar sig med den (Boatical Correctness-), dels att den patrarkaliska terrorn mot resten av familjen enklast utförs med båt (Båt-Talibanen).
Det finns någon sorts överdriven självkritisk granskning av sådana här saker ibland. Jag ser just inte problemen som Goph lyfter fram, men är jag blind?
Anders S

Digiloo
Platinamedlem
Inlägg: 127
Blev medlem: tis 07 dec 2010, 19:08

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Digiloo » ons 08 dec 2010, 15:28

Anders S skrev:Nej, jag är (litet) allvarlig!

Hur menar du att TS har en poäng. Jag tycker nämnligen inte att han har någon, utan att han presenterat två vanföreställningar, dels att man köper båt av tvång och plågar sig med den (Boatical Correctness-), dels att den patrarkaliska terrorn mot resten av familjen enklast utförs med båt (Båt-Talibanen).
Det finns någon sorts överdriven självkritisk granskning av sådana här saker ibland. Jag ser just inte problemen som Goph lyfter fram, men är jag blind?
Den delen som har med PK att göra har väl en ganska liten grupp anhängare som praktiserar. Däremot tror jag det är vanligare kanske t.o.m. är en majoritet av båtägarna där gubben driver på med sin lilla halv-kinky kärlek till "den stora plastbaljan med alla prylarna i".

Resten av familjen kanske har andra visioner med sin tillvaro än att ligga dag in och ut under semestern förtöjd vid en klippa på en snårig ö med fästingar, flugor och typ ingenting annat på. Mannen däremot är i sjunde himlen. Yes, här ligger vi mitt ute i naturen men min underbara båt som jag älskar nästan lika mycket som familjen. Kanske t.o.m. litet mer än familjen? Hmm måste fundera där. Jag tycker också filmen som lades ut ovan visar på det faktum. En av grabbarna svarade inte ens och pappan visste att det inte var lönt att fråga mera. Mamman såg ut som hon skulle spy när som helst.

Det här kan komma som en chock för oss män, men tjejer gillar vinmiddagar med sina tjejkompisar, fin inredning, en vacker trädgård, god mat, gärna vin och choklad. Inte blåst, kyla, gung-gung och burkravioli. Det är i alla fall vad jag tror, men jag kan ha fel. Det har jag haft förut. (tror det var 1993 på hösten)

goph
Platinamedlem
Inlägg: 168
Blev medlem: ons 13 okt 2010, 18:48

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av goph » ons 08 dec 2010, 17:52

oops! trampade väl på en massa tår, vilket ju var meningen. Klart att denna sajt inte skall vara ett politiskt forum, förlåt om jag hänvisade till en icke önskvärd länk, men tror du/ni överlever.

Tror det har skrivits en hel del böcker i ämnet, typ, relationer ombord, och så. Blev liksom lite trött på epoxy, och bordsgenomföringar, och ville bara ta upp något annat, denna årstid när stiltje brukar lägra sig över sådana här sajter och reflektera lite. Visst provokativt. Kan i viss mån (bara i "viss" mån) hålla med Claes Borgström, att det finns en hel massa manliga strukturer, som inte känns sådär fräscha. Tror att det beror på en rädsla bland män, att visa sina tillkortakommanden och kunna visa upp sig som man är. Om en tråd som denna leder till aggressivitet bland det manliga könet, så tror jag att denna diskussion är viktig.

Excel 319
Platinamedlem
Inlägg: 193
Blev medlem: tor 20 mar 2008, 19:40

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Excel 319 » ons 08 dec 2010, 18:29

Digiloo skrev:
Anders S skrev:Nej, jag är (litet) allvarlig!

Hur menar du att TS har en poäng. Jag tycker nämnligen inte att han har någon, utan att han presenterat två vanföreställningar, dels att man köper båt av tvång och plågar sig med den (Boatical Correctness-), dels att den patrarkaliska terrorn mot resten av familjen enklast utförs med båt (Båt-Talibanen).
Det finns någon sorts överdriven självkritisk granskning av sådana här saker ibland. Jag ser just inte problemen som Goph lyfter fram, men är jag blind?
Den delen som har med PK att göra har väl en ganska liten grupp anhängare som praktiserar. Däremot tror jag det är vanligare kanske t.o.m. är en majoritet av båtägarna där gubben driver på med sin lilla halv-kinky kärlek till "den stora plastbaljan med alla prylarna i".

Resten av familjen kanske har andra visioner med sin tillvaro än att ligga dag in och ut under semestern förtöjd vid en klippa på en snårig ö med fästingar, flugor och typ ingenting annat på. Mannen däremot är i sjunde himlen. Yes, här ligger vi mitt ute i naturen men min underbara båt som jag älskar nästan lika mycket som familjen. Kanske t.o.m. litet mer än familjen? Hmm måste fundera där. Jag tycker också filmen som lades ut ovan visar på det faktum. En av grabbarna svarade inte ens och pappan visste att det inte var lönt att fråga mera. Mamman såg ut som hon skulle spy när som helst.

Det här kan komma som en chock för oss män, men tjejer gillar vinmiddagar med sina tjejkompisar, fin inredning, en vacker trädgård, god mat, gärna vin och choklad. Inte blåst, kyla, gung-gung och burkravioli. Det är i alla fall vad jag tror, men jag kan ha fel. Det har jag haft förut. (tror det var 1993 på hösten)
Jag påstår inte att du har fel, men referensramarna kanske är lite snäva? Jag är i alla fall mycket lyckligt lottad när det gäller hustru och båtliv. Hon är ofta den drivande när det gäller att segla ut. Det var hon som var initiativtagare till att byta båt. Tar båten och åker ut själv om jag inte är ledig när det är fint väder och hon är ledig. Service och underhåll sköter jag eftersom jag är mer intresserad av teknik. Det finns andra sysslor när man har hus som också ska skötas och då är det bra om man kan dela upp uppgifterna. Storm till havs är däremot inget som någon av oss längtar till. Att åka ut någon timma i styv kuling för att lära sig hur båten fungerar går an, när vi vet att det bara är att vända tillbaka till hemmahamnen.

Användarvisningsbild
Anders S
Diamantmedlem
Inlägg: 11722
Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
Ort: Sandö hamn (Onsala)

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Anders S » tor 09 dec 2010, 10:03

Digiloo skrev:
Det här kan komma som en chock för oss män, men tjejer gillar vinmiddagar med sina tjejkompisar, fin inredning, en vacker trädgård, god mat, gärna vin och choklad. Inte blåst, kyla, gung-gung och burkravioli. Det är i alla fall vad jag tror, men jag kan ha fel. Det har jag haft förut. (tror det var 1993 på hösten)
Jag undrar om du är med på vilken extrem "mansgris-förtryckar-passning" du la upp här ? Även om ditt syfte är gott, så finns det nog anledning att fundera i riktning mot individ, inte köns- eller genustillhörighet. Nu skall väl inte gophs trådstart överanalyseras, men det är inte helt ovanligt att insikten om att något, någon gång, inte står alldeles rätt till skapar någon sorts kompenserande överreaktion hos de som har en smula dåligt samvete. Vi har ju ännu inte sett nätverk av typen "Kvinnor mot Jobbig Segling" och det kan ju vara bra så.

Men en annan fråga (baserat på någon sorts personlig observation) : Som det ser ut (för mig) verkar det som att många "nybörjare" börjar med (mycket) större båtar. Om "instegsbåten" idag är en rymlig 31-34-fotare av "husvagnsmodell" kan det ju mycket väl tänkas att hela familjen därefter upptäcker att de sysslar med något de inte har ett grundat intresse för. Helt bortsett från att "det skall vara så för så har det alltid varit" så är ju vandringen från en sliten Maxi77 till en splejans BavJeaHan 35++ en nyttig resa när det gäller att veta om man skall satsa stort på båtliv eller göra något annat. Eller för att uttrycka det mer krasst, ett båtintresse som överlever en semestervecka eller två i en PoP16 överlever allt...
Anders S

Digiloo
Platinamedlem
Inlägg: 127
Blev medlem: tis 07 dec 2010, 19:08

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Digiloo » tor 09 dec 2010, 11:33

Anders S skrev:Jag undrar om du är med på vilken extrem "mansgris-förtryckar-passning" du la upp här ? Även om ditt syfte är gott, så finns det nog anledning att fundera i riktning mot individ, inte köns- eller genustillhörighet. Nu skall väl inte gophs trådstart överanalyseras, men det är inte helt ovanligt att insikten om att något, någon gång, inte står alldeles rätt till skapar någon sorts kompenserande överreaktion hos de som har en smula dåligt samvete. Vi har ju ännu inte sett nätverk av typen "Kvinnor mot Jobbig Segling" och det kan ju vara bra så.
Möjligt, men det finns inte så många tjejer som är aktiva inom dragracing, motocross, rally eller jakt heller. Och inte är det mitt fel. Vi hade en tjej på firmans senaste gokart event. Och 23 killar...

Användarvisningsbild
Anders S
Diamantmedlem
Inlägg: 11722
Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
Ort: Sandö hamn (Onsala)

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Anders S » tor 09 dec 2010, 12:47

Digiloo skrev: Möjligt, men det finns inte så många tjejer som är aktiva inom dragracing, motocross, rally eller jakt heller. Och inte är det mitt fel. Vi hade en tjej på firmans senaste gokart event. Och 23 killar...
Klart det inte är ditt fel!

Men det finns ju då de (med gokartexemplet) som kanske säger "då kanske vi skall kolla till nästa gång vad ALLA på firman kan tycka är kul" och så finns de de som tar fram stora stridsropet om "manlig härskarteknik, genusfientligt urval av förBRÖDRINGS-aktiviteter, ondska, förtryck, elände elände, elände". I min lilla värld så är det första litet trevligare än det andra. Att prova (utom att broderade segelmärken, men personliga gräns) minst en gång kan väl vara vettigt.
Anders S

Användarvisningsbild
Anders S
Diamantmedlem
Inlägg: 11722
Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
Ort: Sandö hamn (Onsala)

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Anders S » fre 10 dec 2010, 07:17

MagnifikMaxi skrev:Ojojoj... Jag instämmer med Eilean. Tonen och relevansen här är i nivå med Flashback. Och jag ber omedelbart om ursäkt också, för jag vill inte skriva i den här tråden.
Så farligt är det inte. Vi har två fördomar att diskutera (eller, förhoppningsvis, avfärda):

1) Män har båt för att vara "på", "inne" eller av högfärdighet.
2) Män förtrycker sin familj med hjälp av sin segelbåt. Kvinnor vill mysa med vin, väninnor och vila, barn vill spela dataspel.

Det förefaller som att exemplen på endera är mycket få.
Anders S

Användarvisningsbild
mariatherese
Diamantmedlem
Inlägg: 274
Blev medlem: ons 31 dec 2008, 10:32

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av mariatherese » fre 10 dec 2010, 08:00

Om tanterna som ofrivilligt sitter på segelbåten år efter år så är ju inte problemet segling eller segelbåt utan ett helt annat. För jösse namn skaffa ett annat intresse och låt gubbf*n segla mot horisonten. (lite tillspetsat) :twisted: Eller?

Användarvisningsbild
Eilean
Diamantmedlem
Inlägg: 2558
Blev medlem: ons 30 nov 2005, 23:10
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Ett romantiserat sjöliv

Inlägg av Eilean » fre 10 dec 2010, 08:46

mariatherese skrev:Om tanterna som ofrivilligt sitter på segelbåten år efter år så är ju inte problemet segling eller segelbåt utan ett helt annat. För jösse namn skaffa ett annat intresse och låt gubbf*n segla mot horisonten. (lite tillspetsat) :twisted: Eller?
Bra rutet!
Frågar man Fru S, som (lyckligtvis) är lika road av såväl sjöliv som båtmek (dock ej forumstjafs, tur för er...) som jag så har hon mer än en gång blivit rätt irriterad på tillfälliga kvinnliga bekantskaper på sjön. Det är fler än en kvinna som över ett glas vin med viss självklarhet tror sig ha funnit en medsyster i seglingseländet och gärna vill försystra sig över deras tunga lott i livet. Från att ha varit artigt lyssnande har nog Fru S allt mer börjat att tydligt ifrågasätta det fenomen Mariatherese beskriver - vad gör du här då?

Skriv svar