Livsele är viktigt! (var: En olustig känsla)

[Anders S]

Var man drar löplinan blir väl "det möjligas konst" i de flesta fall? Så långt in som möjligt brukar ju bli resultatet eftersom båtar i många fall är spetsiga och en uppsträckt lina från för till akter lär ju gå så nära masten som möjligt, hur man än ser saken. Kan man rimligt passera mellan vant och mast när båten kränger skall man förstås dra löplinan där. Om löplinan går innanför vanten rutschar man inte längre än till vanten om man glider på utsidan av dem hur som helst. Sedan är frågan vilken sida av båten man förflyttar sig (kan förflytta sig på) på när båten lutar och det faktum att det kan finnas två löplinor att välja på, en på var sida.

En annan parameter är om man kan koppla sig till den innan man lämnar sittbrunnen och om det i så fall kräver ett fäste en bit från mittlinjen. Sedan är frågan ifall löplinan ens är dragen där man normalt går? I det senare fallet spelar ju "rullrisken" på en wire ingen större roll. Ett alternativ till wire är dyneematamp, den är också stum och bra.Jag ser ju också banden som enkla identifieringar, så man inte blandar samman löplinan med något annat, men de flesta har ju redan ett antal linor och tampar på däck som man kan snubbla på hur som helst. I så fall är en wire tillräckligt "annorlunda" för att inte misstag skall ske.

På min förra båt gick grabbräckena obrutna hela vägen till framkanten av ruffen och på grabbräcket fanns en skotskena med en löpare - bra ide, men inte så bra genomförd. En påkostad lösning (onödigt påkostad?) skulle kunna vara en kullagrad skotskena på rufftaket, litet snyggt böjd för att gå runt masten och runda sprayhooden. Grabbräcken och handtag är ändå viktigt eftersom "en hand för båten, en för dig själv" fortfarande gäller. Livselen är "sista chansen" även om man kan ha stor nytta av den korta linan som arbetsförankring då man arbetar vid mast eller förstag/ankare etc.

[SWE54]

Jag drar ett gammalt genuaskot mellan knaparna, ett på vardera sida. Eftersom vanten inte sitter i relingen så går dom på utsidan hela vägen. Jag har heller inga mantåg så man lär hamna på utsidan i vilket fall om man skulle ramla åt lovart. Att gå innanför vanten blir för krångligt för man ska ju i oftast fram på fördäck.
På läsidan kan man inte gå, där lutar däck för mycket och bommen är ofta nedvagnad en del när det är lite mer väder. Däcket lutar från början några grader vilket gör lovartspromenaden enklare. Avsaknaden av mantåg gör även att det finns plats kvar för att kunna gå relativt obehindrat på.

[Anders S]

För vad det är värt: Det verkar som Sea-and-Sea har tagit bort den tidigare uppvisade "sämre" livlinan ur sortimentet. Den står i alla fall inte längre att finna på den länk som angetts tidigare.

[oceansailor]

Vi kör med en löplina som fästs enligt följande:

Från fören. Förtöjningknap- upp genom öglan i förpulpit (där övre mantåg sitter) -runt toppvant (2 varv) ovanför vantskruvskydd-genom öglan för övre mantåg akterpulpit-och ner till akterknap.

Löplinan kommer upp högre än mantåget. Man får ett mantåg till ganska nära mitten på båten. Det ger en riktigt bra säkerhetskänsla. Faller man över lär man landa på däck. Normalt går man ju på lovartssidan. Då rasar man ner under löplinan, alt. Fastnar på den.

Man behöver inte montera några ytterligare beslag.

Enda lilla nackdelen är att man måste koppla om sig när man kommer till toppvantet.

Med 2 krokar är detta inget problem

[T]

För vad det är värt: Det verkar som Sea-and-Sea har tagit bort den tidigare uppvisade "sämre" livlinan ur sortimentet. Den står i alla fall inte längre att finna på den länk som angetts tidigare.

Dom har en annan (?), lika dålig...
http://www.seasea.se/S%c3%a4kerhet/S%c3 ... A_ELASTISK


/T

[toaen]

Jag har i alla år använt samma brandkårshake som "Bredan" och har aldrig reflekterat över att den skulle kunna öppna sig av sig själv. Det har heller aldrig hänt mig i verkligheten. Efter att ha sett filmen om hur brandkårshaken kunde öppna sig själv, provade jag genom att med ganska lätt hand snurra runt livlinan ungefär som på filmen och den öppnade sig varje gång. Jag provade ett stort antal gånger.

Om man vill ha en absolut säker hake skall man använda den föreslagna och inte brandkårshaken.

Själv har jag ett flertal livlinor med brandkårshakar, och jag kommer för min del inte att byta. Jag är sällan ute till havs i nåt större oväder och har allt draget till min mycket skyddade sittbrunn.

Men det är ganska skrämmande att se hur osäker en hake, som man trott va säker, kan va.

Skulle jag köpa nya livlinor blev det absolut med den säkrare typen.

Livlinorna på jobbet (elverk) hade två låsningar, som man kunde ta med en hand. Men man måste veta hur man skulle göra.

[Brendan]

Eftersom jag aldrig prövat en livlinehake med låsning, införskaffade jag en livselehake med spärr av den typ som har rekommenderats på sina håll. Den kostade 93 kronor, betydligt dyrare än en brandkårshake förvisso, men ändå förvånansvärt billig, stor, kraftig och rostfri som den är.

Mellan byglarna i framkant sittbrunn på min båt spände jag en dyneemalina istället för den gamla vajern och drog jäckbandet som jag har beskrivit det på:
http://www.seniorseglarna.se/sjosakerhe ... ckband.htm

Med dessa anordningar hakar man inte fast sig i några byglar eller öglebultar utan endast i dyneemalinan och jäckbandet.

Med brandkårshaken är det lekande lätt att med en hand haka fast och ur sig. Men med den nya fina livlinehaken var det värre. Det kräver ganska stor fingerfärdighet att haka på och av med en hand. En ung människa med finmotoriken i behåll klarar det kanske efter viss träning, men för en gammal man som mig, vars finmotorik är ett minne blott, behövs två händer och så får det naturligtvis inte vara. En hand för båten och en för dig själv, heter det och det gäller i alla lägen.

Jag förstår att bergklättrare måste använda brandkårshakar. Något annat är naturligtvis helt uteslutet för dem likaväl som för långseglare.

Det var det för flerfaldige jordenruntseglaren Kurt Björklund också. En bild på honom i oljeställ, säkerhetsele och livlina med brandkårshakar kan ses här:

http://www.seniorseglarna.se/sjosakerhe ... ivlina.htm

[toaen]

Eftersom jag aldrig prövat en livlinehake med låsning, införskaffade jag en livselehake med spärr av den typ som har rekommenderats på sina håll. Den kostade 93 kronor, betydligt dyrare än en brandkårshake förvisso, men ändå förvånansvärt billig, stor, kraftig och rostfri som den är.

Mellan byglarna i framkant sittbrunn på min båt spände jag en dyneemalina istället för den gamla vajern och drog jäckbandet som jag har beskrivit det på:
http://www.seniorseglarna.se/sjosakerhe ... ckband.htm

Med dessa anordningar hakar man inte fast sig i några byglar eller öglebultar utan endast i dyneemalinan och jäckbandet.

Med brandkårshaken är det lekande lätt att med en hand haka fast och ur sig. Men med den nya fina livlinehaken var det värre. Det kräver ganska stor fingerfärdighet att haka på och av med en hand. En ung människa med finmotoriken i behåll klarar det kanske efter viss träning, men för en gammal man som mig, vars finmotorik är ett minne blott, behövs två händer och så får det naturligtvis inte vara. En hand för båten och en för dig själv, heter det och det gäller i alla lägen.

Jag förstår att bergklättrare måste använda brandkårshakar. Något annat är naturligtvis helt uteslutet för dem likaväl som för långseglare.

Det var det för flerfaldige jordenruntseglaren Kurt Björklund också. En bild på honom i oljeställ, säkerhetsele och livlina med brandkårshakar kan ses här:

http://www.seniorseglarna.se/sjosakerhe ... ivlina.htm

Att jag och du och Kurt Björk har haft ett felaktigt tänk - bevisar väl inte att vi har rätt - eller!?

Tommy

Som inte är sämre karl än att han kan ändra sig

[monocles]

Eftersom jag aldrig prövat en livlinehake med låsning, införskaffade jag en livselehake med spärr av den typ som har rekommenderats på sina håll. Den kostade 93 kronor, betydligt dyrare än en brandkårshake förvisso, men ändå förvånansvärt billig, stor, kraftig och rostfri som den är.

Mellan byglarna i framkant sittbrunn på min båt spände jag en dyneemalina istället för den gamla vajern och drog jäckbandet som jag har beskrivit det på:
http://www.seniorseglarna.se/sjosakerhe ... ckband.htm

Med dessa anordningar hakar man inte fast sig i några byglar eller öglebultar utan endast i dyneemalinan och jäckbandet.

Med brandkårshaken är det lekande lätt att med en hand haka fast och ur sig. Men med den nya fina livlinehaken var det värre. Det kräver ganska stor fingerfärdighet att haka på och av med en hand. En ung människa med finmotoriken i behåll klarar det kanske efter viss träning, men för en gammal man som mig, vars finmotorik är ett minne blott, behövs två händer och så får det naturligtvis inte vara. En hand för båten och en för dig själv, heter det och det gäller i alla lägen.

Jag förstår att bergklättrare måste använda brandkårshakar. Något annat är naturligtvis helt uteslutet för dem likaväl som för långseglare.

Det var det för flerfaldige jordenruntseglaren Kurt Björklund också. En bild på honom i oljeställ, säkerhetsele och livlina med brandkårshakar kan ses här:

http://www.seniorseglarna.se/sjosakerhe ... ivlina.htm

Nu är jag inte någon supererfaren havsseglare, men bergsmiljö vistas jag en hel del i och har gjort så under flera år. Jag har lite kommentarer till dina råd, helt utifrån mina erfarenheter som klättrare.

Bergsklättrare använder inte "brandkårshakar" sedan många år tillbaks. Vi använder karbinhakar av aluminium utan låsbar grind, och vi är mycket medvetna om att de kan öppna sig vid felaktig användning. I klättrarens fall är det i huvudsak inte karbinen som öppnar sig mot fästpunkten, utan repet som kan öppna grinden om det är felkopplat i karbinen.

Dessa karbinhakar används det många av. En led på säg 15 meter säkras med i runda slängar 4-7 karbinhakar. Om man kopplar repet rätt så är risken minimal för urkoppling, risken att egenlagda kilar eller expanderkammar (så kallade friends) lossnar är större. Risken att flera vällagda och korrekt kopplade säkringar lossnar är liten, men ju längre avstånd mellan säkringarna desto större risk att den så kallade fallfaktorn blir för hög så att utrustningen helt enkelt inte klarar av att fånga vikten. I det här systemet används olåsbara karbinhakar för att det är snabbast och för att man har flera på rad, där förhoppningen är att hela serien av säkringspunkter ska kunna rädda en om man faller (även om fallet blir 10 meter långt). Om jag är osäker på att en säkring ska hålla så lägger jag två stycken, för att göra det något säkrare.

Däremot använder vi aldrig ensamma olåsbara karbinhakar för att fästa repbromsar, dessa låses antingen genom skruvlåsning eller så kallad twist-lock, dvs fjäderspänd vridning öppnar grinden. Särskilt den senare är enkel att manövrera med en hand och kräver ingen större fingerfärdighet, till och med i kallt väder och till och med när man har handskar på sig. Repbromsen åker upp och ned när man manövrerar den, och sitter inte i blickfånget, varför det lätt skulle bli katastrof om den lossnade. Den klättrande fäster sig i repet medelst knut, för att eliminera risken att en relativt spröd aluminiumkarbin ska spricka (vilket ska sägas är mycket ovanligt med karbinhakar som hanterats på rätt sätt).

Så nej, bergsklättring behöver inte dåliga karbiner av tungt stål som inte går att låsa. Helt fasta installationer är av stål för att inte slitas ned onödigt fort, men medburen utrustning ställer större krav på låg vikt. Bergsklättrare avväger varje säkring och försöker lägga dessa så att fångriktningen inte ska lossa säkringen eller repet, och allt sitter i ett system där helheten ska vara tillräcklig.

I en båt har man i bästa fall två säkringspunkter. Jag använder karbinhake av twist-lock-modell. Den tar några millisekunder längre tid att öppna än en olåst, men i gengäld så kan den inte öppnas av lite tryck på grinden.

[jaba]

Jag minns ett Gotland runt där vädret var ganska tufft, vi fick göra toalett i flaskor sittande( det gick inte att använda toan). Nästa dag när vädret lugnat sig gick jag till akterdäck, krokade fast mig med både långa och korta linan.
När jag var klar och skulle ta loss hakarna hängde selen i pulpit...jag hade tagit loss haken från selen