Båtar har en skillnad mot de flesta andra farkoster - de befinner sig i ett gränsskikt mellan vatten och luft. Båda är rent strömningstekniskt att anse som fluider (eller var det åtminstone sist jag kollade, det är ett tag sedan). Det är förklaringen till att vågbildningsmotståndet blir så intressant eftersom det är ett gränsskiktsfenomen och är det som begränsar topphastigheten. Vi har ju ofta goda möjligheter att mata på med "hästkrafter" eftersom det vid blåst t o m händer att vi avstår från maximal segelyta därför att båten inte bär sina segel.robban999 skrev:"Energin (vi talar samma skrov, men olika flytlägen) som behövs för att ge den dubbelt så tunga båten samma hastighet som den hälften så tunga är ungefär dubbelt"
Om friktionskraften blir dubbelt så stämmer det men en dubbelt så tung båt får inte automatiskt en dubbel friktionskraft.
Två båtar med samma friktion i vattnet ger samma konstanta fart vid samma framdrivande vindkraft oavsett deplacement. Att deplacementet ger mer friktion beror på att den ger mer våt yta, alltså borde en tung båt ge lägre fart vid samma framdrivande vindkraft. Så långt är vi överrens.
De andra resonemangen du för är inte tydliga och jag inser inte vilka fysikaliska samband du relaterar till. Kanske pratar du om planande båtar vilka jag för enkelhetens skull utelämnat.
Du nämner att vågrörelse skulle spela in, utveckla gärna det om du har lust. Jag utmanar med att en lätt båt torde bromsas lika fort som den accelererar och därför inte ha mer fördel än nackdel.
Observera att jag också tror att en lätt båt är överlägsen i prestanda men jag har ingen aning om varför mer än att många påstår det...
mvh
Däremot finns fortfarande de vanliga bromsfaktorerna, sk "drag". Formen på båten är en av de stora faktorerna, den andra är friktionen den sk våta ytan. Om du ökar vikten på båten försämrar du de här relationerna, i proportion till vikten. Motståndet beror på tvärsnittsytan gånger en formfaktor gånger hastigheten i kvadrat (densiteten på vattnet är ungefär 1, men det spelar också viss roll.
Här finner vi att det som påverkas mest av ökad vikt är tvärsnittsytan, den ökar i princip till det dubbla om vikten fördubblas. Den fördubblingen har i vårt fall inte så mycket med den våta ytan att göra, eftersom så stora delar av skrovet på en segelbåt har stor yta och låg bärkraft (köl, roder), så den våta ytan är redan större än formellt nödvändigt jämfört med det perfekta klotet (minimal mantelyta i förhållande till volym = bärkraft. Klotet är dock tämligen värdelöst ur formsynpunkt, där är droppen bättre, men heller inte optimal). Därför ökar inte friktionen med det dubbla, men tvärsnittsarean gör det (litet approximativt och med reservation för att köl och roder trots allt bär en liten del av tyngden).
