Jag undrar om inte detta är en följd av kompromisser och totalsyn. Även en kunnig och fantasifull miljövän kan ju inse att en drakonisk syn på privatbilism och drivmedelsförbukning skulle skapa väl stora förändringar i sakernas tillstånd för att vara gångbara - jämför hur GWB och Herr Obama nu funderar på stora insatser för att stötta bilindustrin, precis som Anders Borg lär fundera på lokalt för Västsverige. Och våra fina svenska bilfabriker är inte längre "våra", utan brickor i spelet för två svårt ansatta världskoncerner. Detta kan inte vara alldeles lätt, men visst vore det rätt att se fordonskrisen som e möjlighet i st f ett problem.Seawolf skrev: Men ändå, undrar hur svenska mijöpolitiker går iland med konststycket göra det kapitala självbedrägeriet att klassa motostarka bilar som miljöbilar bara för att de kan köras på annat än bensin eller diesel. Eftersom etanol mm ju överlappar oljebränslena speler det absolut ingen roll vilket av dem man slösar på, det ökar totalen att slösa. Den extra etanolen man kunde spara kan ju användas av en annan bil, och etanol mfl. är en mycket begränsad resurs den med. Men miljödebatten karakteriseras ju av en massa ytterst idealistiska och välmenande men mycket okunniga och fantasilösa individer.
Men, javisst, etanol är en bristvara så länge man tillåter/uppmuntrar/accepterar transportsamhället i sin nuvarande form. Möjligen kan man hoppas på att generation-2-etanol (i princip, etanol från pinnar i skogen) kan staga upp slagsidan, och visst måste man skala ner både effekter och hastigheter på¨vägarna om man vill komma vidare.