Haveri utanför Portugal

[Eilean]

Läser man loggen och framför allt kikar på de senaste bilderna ser man att det var inte bommen som gick av, utan fästet. Och att de flesta skadorna verkar jag uppkommit i samband med att man lade sig långsdes med tankern.

I övrigt får man hoppas att de besinnar sig och vänder kursen österut istället och stannar på den här sidan. En sådan seglats kan nog bjuda på nog äventyr....

[Tommy]

Ja, det är en märklig historia. Sträckan mellan Porto Santo och Kanarieöarna är ju kort, jämfört med att korsa ett världshav. Ändå beskrivs det som höjden av äventyr, och att man "precis" klarar sig över.

Jag hoppas också att besättningen vänder Österut och sedan följer kusten. Man verkar trivas bäst med kultur och stadsmiljöer, restauranger och lådvin. Inget alls ont med det, trevligt verkar det. Då kan man t.ex. gå genom Medelhavet, Suez och sedan söka sig bort mot Indien och sydostasien. Borde vara ett bra mycket säkrare och trevligare val än att gå över Atlanten. Då kanske man kan klara sig med maximala överseglingar på 3-4 dagar?

Om man inte kan hantera sjösjuka eller dela in verksamheten i vaktpass osv så bör man väl inte ge sig in på överfarter som tar någon månad eller två.

Hälsningar
Tommy

[Anders S]

gå genom Medelhavet, Suez och sedan söka sig bort mot Indien och sydostasien

Du läser inte tidningar, eller? Medelhavet, Tommy, stanna i Medelhavet!
Kultur, bra hamnar, bodegor, goda vänner, hjälp att få överallt och så kanalerna hem (om båtskrället inte går alltför djupt).

Är det någon mer än jag som märker att (om man litar på det man läser) att de här två djupingarna får hejdlöst mycket kompisar, olika handtag och hjälp överallt? De måste göra ett starkt intryck på sin omgivning - det är alldeles klart. Läs bara passusen om när deras kompisbåt kom tillbaka som sällskap igen, när de hade berättat att de inte riktigt var glada med att vara ensamma... (jag utesluter inte, men garanterar inte en gnutta självironi just där - men ändå!).

[Tommy]

Du läser inte tidningar, eller? Medelhavet, Tommy, stanna i Medelhavet!

Okey då, man får väl hoppa förbi Somalia... Malackasundet verkar inte vara en höjdare heller, av samma anledning.

Medelhavet är bra! Där kan man stanna och kryssa omkring mellan trevliga hamnar i Spanien, Frankrike, Italien, Koratien, Turkiet. Gott vin också! Vill man ha det extra spännande kan man göra Afrikas kust på återresan

Hälsningar
Tommy

[bosseh]

.. de här två djupingarna får hejdlöst mycket kompisar ...

Lägg till en viss oförsiktighet med sanningen, en tendens att skylla problem på andra eller yttre omständigheter mm.
Nog finns det lite att bita i för alla amatörpsykologer ...
---
Många drömmer om långfärder, en del ger sig iväg. Hur många som mår dåligt på öppet hav kan man fundera på.
De riktigt modiga vågar återvända tidigt och dessutom erkänna att en tom horisont inte riktigt var deras grej.

[eriksbo1]

Gillar stilgreppet med flitig användning av citationstecken i den öppenhjärtiga loggen. Och ja - man förvisso ute på ett slags "atlantsegling".

[Anders S]

Jag menade precis vad jag skrev. Det är mycket man känner är märkligt, det är alldeles riktigt, men när berättelsen i så stor grad handlar om hur de får all möjlig hjälp att ordna till saker, träffar än den ena, än den andra som verkligen stöttar dem, och dessutom får allt att låta som det är alldeles självklart och naturligt menar jag att de måste göra någon sorts allmänt sympatiskt och positivt intryck på sin omgivning. De låter sig uppenbarligen inte knäckas heller.

I de andra frågorna, vi vet bara vad vi fått läsa och vad Anne valt att berätta.

[Brendan]

Äntligen kom det en ny loggbokssida från Sunchaser. Jag hade börjat misströsta och nästan tro att de hade givit upp sitt projekt. Men icke! Plötsligt har de satt båten i skick för segling på öppet hav, stuckit iväg och avverkat flera hundra sjömil i delvis hårt väder. Strongt! Efter vad de varit med om kunde man frukta att de blivit knäckta, men de är tydligen av segare virke.

Nu har de avverkat de riktigt svåra etapperna på vägen mot Västindien. Nordsjön (kanske den värsta åtminstone när det är som värst), Engelska kanalen, Biscaya (fruktad för grov och oregelbunden sjö), portugisiska kusten (lynnigt och nyckfullt väder) och så överseglingen till startplatsen för överfarten till Karibien.

Överfarten från Kanarieöarna till Karibien är visserligen ganska lång men brukar inte bjuda på några obehagliga överraskningar. Nästan genomgående rapporteras om en behaglig, ofta litet långtråkig, tre veckors medvindssegling. Hemfärden från Amerika till Europa blir förstås en annan femma. Då får de räkna med hård motvind, grov sjö, regn och rusk, kyla och oberäkneliga väderomslag. Men kanske har de seglat in sig vid det laget. Eller så ändrar de sina planer.

Nej, Anne och Dan har åtminstone jag omvärderat. De kämpar ärligt för sitt projekt och får spontant omgivningens sympati. Och det där är inte alls något konstigt egentligen. Ju värre man råkar ut, desto mer hjälp får man. Folk är otroligt villiga att ställa upp på alla sätt, när de förstår att man befinner sig i en svår situation som man inte har kontroll över. Under ett långt seglarliv med långsegling i Norden och Nordeuropa har jag upplevt detta ett antal gånger; att ge och få hjälp. Jag tror inte alls att Sunchaserbesättningen är särskilt speciell. De har bara råkat lite extra illa ut, men, vilket är en förutsättning, de är helt ärliga och får därmed lite extra mycket hjälp (liksom de säkerligen är lika hjälpsamma mot andra som har problem).

Men en sak är beklaglig. Detta färgstarka ekipage med sina starka personligheter, dessa öden och äventyr vore värda en bättre krönikör. Jag vet att de har läst mina mejl där jag i all vänlighet ber dem gå in på Sailguide och räta ut diverse frågetecken. De vet mycket väl om att deras hemsida läses flitigt av många och tidvis debatteras intensivt. Men jag har inte fått några svar på mina frågor och loggboken är fortfarande precis lika egendomligt skriven som tidigare. Skribenten har inte tagit några som helst intryck av debatten, om hon nu varit inne och läst tråden här, vilket ju inte alls är säkert. Vad Anne i sin lärargärning än har undervisat i för ämnen, så kan det knappast ha varit svenska. Så erbarmligt dåligt och konstigt som hon uttrycker sig och förstör varje mening med ideliga obegipliga citatationstecken. Och varför detta landkrabbespråk, som gör att man inte får klara besked om händelseförloppen? Enligt hennes uppgift är det hon och inte Dan som har den erforderliga nautiska utbildningen och alltså är den som är befälhavare ombord i lagens mening. Det är obegripligt att detta inte på minsta sätt sätter några avtryck i de illa skrivna loggböckerna.

Det sista var hårda men rättvisa ord som dock inte förringar deras prestationer. Det är ändå, när det kommer till kritan, vad det gör och inte vad de skriver och säger som räknas. Och de har gjort betydligt mer än de flesta av oss på Sailguide har gjort. Vi, som sitter i den goa stugvärmen och grötmyndigt kritiserar allt de företar sig, trots att många av oss inte har seglat bråkdelen så mycket eller varit i närheten av lika hårt väder och lika omtumlande upplevelser som de.

[Schvidja]

Bra analys Brendan

[S-B A-son]

Vad Anne i sin lärargärning än har undervisat i för ämnen, så kan det knappast ha varit svenska. Så erbarmligt dåligt och konstigt som hon uttrycker sig och förstör varje mening med ideliga obegipliga citatationstecken. Och varför detta landkrabbespråk, som gör att man inte får klara besked om händelseförloppen? Enligt hennes uppgift är det hon och inte Dan som har den erforderliga nautiska utbildningen och alltså är den som är befälhavare ombord i lagens mening. Det är obegripligt att detta inte på minsta sätt sätter några avtryck i de illa skrivna loggböckerna.

Loggboken är illa skriven på flera plan och emellanåt obegriplig. Men skribenten är mycket tydlig med sin kritik av helikopterbesättningens räddningsförsök. Utan att gå in på fler detaljer så tycker jag att loggbokens skildring av färden inte någonstans ens antyder besättningens ödmjukhet inför uppgiften. Utifrån den erfarenhet de besitter borde densamma absolut finnas, men avsaknaden av kan ju, som Brendan antyder, ha rent skrivtekniska orsaker.

Utrustning och besättning har inte klarat en kuling utanför Portugal, det är klart och belagt. Man kan med ganska hög sannolikhet anta att denna kuling inte heller är den sista under parets fortsatta färd. Förhoppningsvis kommer de att förbättra båten under uppehållet på Kanarieöarna. Hur de själva väljer att hantera uppehållet lär vi nog tyvärr aldrig få veta.

En litet sidospår. För länge sedan kände jag tre bröder. De hade en dröm, drömmen om att ta sig till västindien på egen köl. De var inga seglare, hade knappast seglat alls, men insåg att en segelbåt var enda möjligheten. Biblioteket fick besök och bok-beställningar om världsomseglingar och båtbyggeri haglade runt bibliotekarien. Resan började med att de byggde en ketch i ferrocement. Massor av förståsigpåare skakade på huvudet och sade att båten skulle sjunka. Den var för tung, för klent byggd och byggd av fel material som skulle suga upp tonvis med vatten.

Bröderna sjösatte, och lärde sig segla den hårda vägen. Man gick ut i storm. De gick ordentligt på grund, så ordentligt att båten måste tas upp och repareras. Ferrocement är ett mycket tåligt material och förhållandevis enkelt att reparera. En av bröderna berättade för mig hur de hade kräkts och hur sjösjukan sedan hade gått över. Man tog alla tillfällen i akt att få erfarenhet.

Man lärde sig som sagt segla och fjärde året båten låg i vattnet kom man iväg. Det här var på 70-talet, långt tidigare än Inmarsat och GPS.

Man behöver alltså inte vara sjöbuss sedan generationer, eller ha nautisk examen på längden och tvären. I brödernas fall räckte det med att man tog sin uppgift på allvar och genomförde den med en rejäl dos djävlar-anamma och samm dos respekt.

Visst är det stort att ha en dröm och att ha styrkan och kraften att genomföra den. Jag önskar "världsomseglarna" Dan och Anne lycka till.

mvh Sven-Barry

Ändring 23/11: Förtydligande i sista meningen

[S-B A-son]

Den här tråden börjar väl bli ordentligt uttjatad vid det här laget, men för den intresserade kommer decembernumret av Praktiskt Båtägande att innehålla en artikel om Sun Chaser.

Allt enligt oceanseglarklubben. http://osk.nyatider.se/blogs/micke/arch ... gling.aspx

mvh Sven-Barry

[Tommy]

en lokal tyfon

det var det!

Ska bli intressant att läsa hur historien framställs i PB.

En lokal tyfon, som skulle fortsätta att blåsa i 24 timmar till enligt loggboken. Kan iallafall konstatera att de där lokala tyfonerna är extremt ovanliga alldeles utanför (70 NM) Portugals kust, så de måste haft en otrolig otur!

Det som är ännu märkligare är när man kollar väderdata för det aktuella dygnet 28/9 2008.

Lissabon hade 8 m/s max medelvind, 12 m/s max byvind.
Längre söderut på sydvästspetsen var det 12 m/s max medelvind, 14 m/s max byvind

Inte osannolikt att det var uppemot 15-20 ute över havet, alltså en rejäl styv kuling som säkert kan upplevas som otroligt obehaglig.

Men likafullt skrivs det (i den länkade artikeln ovan) att det fartyg som kom till assistans rapporterade vindbyar upp mot 40 m/s och att det blev skador in över land?

Hälsningar
Tommy

[bosseh]

Tyfon är det alltså. Även kallat tropisk cyklon, medelvind över 32,7 m/s.
Är nog ytterst sällsynt i Atlanten.
Århundradets sensation tycks ha gått spårlöst förbi massmedia precis som förstörelsen på land.
Inte ens NOAA-satelliterna såg något.
Undrar vad det blir härnäst?
Sifon, kanske?

[Anders S]

Tyfon är det alltså. Även kallat tropisk cyklon, medelvind över 32,7 m/s.
Är nog ytterst sällsynt i Atlanten.
Århundradets sensation tycks ha gått spårlöst förbi massmedia precis som förstörelsen på land.
Inte ens NOAA-satelliterna såg något.
Undrar vad det blir härnäst?
Sifon, kanske?

Det här är naturligtvis en ren fadäs från Annes (?) sida. En tyfon är det vi kallar en orkan (hurricane)
bara att den håller hus i Asien och vi använder begreppet orkan i två betydelser, den ena för att vindstyrka (det blåser orkan) och det andra för att beteckna särskilt kraftiga cykloner (nu är det en orkan på gång). Att tankbåten kan ha tillfälligt mätt upp 40 m/s (30 meter över vattenytan!) är inte särskilt otroligt, det beror på väderläget och turbulensen i de lägre luftskikten. Att det blåst ordentligt och mer än vädermännen och -kvinnorna trott håller jag för troligt. Vi har redan rett ut att det faktiska, sakliga läget och det upplevda, subjektiva läget ombord inte behöver ha haft så mycket med varann att göra.

Nu har man (sent omsider) trängt igenom "kuslighetsbarriären", härdat ut i sjögången (man hade inget val) och fått litet positiv förstärkning - det har varit jävligt, man har rett ut det, man har vågat, man har lyckats.... Se vad det gör!

Däremot kommer jag att köpa PB denna gång, för det kan vara intressant att se hur Micke handskas med reportaget. Det vore positivt om det kunde bli mer än ett "hemma hos" och om man dubbelkollar källor och redovisar de faktiska omständigheterna runt väderläget. En meterologkommentar hade inte varit fel det heller. Vi får se.

Gött att de morskat upp sig och fått tillförsikt.

[Tylö sun]

Inte för att jag tycker att vi ska (för)följa hela deras resa i denna tråden, men jag tycker att det är värt att uppmärksamma att de enligt hemsidan tagit sig över Atlanten nu. Det ska bli intressant att läsa deras reseberättelse när den kommer.

Grattis Dananne! Hoppas att ni själva tyckte att ni gjorde rätt!

/Mattias