Ankarpatent till salu

[Eilean]

Det är ju kul ur ett allmänt tekniskt perspektiv.
Men har faktist inte ett dugg med våra ankringsbekymmer att göra.

Jag inser inte riktigt hur du tänker?

I förhållande till egenvikt och den massa som skall hållas orubbligt fast och de förhållanden där de används är oljeriggsankare relativt sett mycket mindre än våra (förhållandevis) stora ankare. Det är ju dessutom frågan om noggrant utformade, utprovade ankare där man vet precis hur de fungerar via massor av tester.

I mina ögon är det en utmärkt bas att konstruera småbåtsankare från.

Du skriver ju precis det jag menar: "....och de förhållanden där de används är..."
Men vi ankrar ju sällan mitt ute på Nordsjön utan behöver ett ankare som skall vara bra på så många olika bottnar som möjligt. Och dessutom skall utformningen vara en kompromiss så att det ligger fint i ett stävbeslag. Därför menar jag att riggankarna är utformade för så specifika förhållanden att spilleffekten till våra ankare är minimal.
Och det är ju bara att se på "vårt" Bruceankare som ju är en nedskalad variant av jättelika ankaren för offshorebruk. Det ankarets prestanda är ju faktiskt inte i nivå med de ankaren som enbart utvecklats för att vara allroundankaren i vikterna mellan låt säga 6 och 60 kg.
Sedan kan man ju fundera på hur ned/uppskalning påverkar ett ankare, precis som Rudi var inne på.

[Eilean]

....spetsen på ett Delta eller CQR kan ju ha litet lättare för sig därvid. Jag har inte prövat lättare Bruce än 10 kg, skall sägas.

För ordningens skull - man kan inte jämföra CQR och Delta i detta avseende, de beter sig helt olika. Delta utvecklades just för att komma till rätta med CQR-s största nackdel - ankaret lägger sig på sidan och det enda som får det att vilja börja gräva ner sig är den (förhoppningsvis) vassa spetsen på plogen. Vikten har liten betydelse i sammanhanget eftersom plogen är ledad och s.a.s ligger på sidan och.
Delta däremot reser sig upp när man börjar dra och ankarets hela vikt fokuseras på spetsen som tvingas ned i bottnen.

[Anders S]

(1) [...Men vi ankrar ju sällan mitt ute på Nordsjön utan behöver ett ankare som skall vara bra på så många olika bottnar som möjligt...]
och
(2) [...Delta utvecklades just för att komma till rätta med CQR-s största nackdel - ankaret lägger sig på sidan och det enda som får det att vilja börja gräva ner sig är den (förhoppningsvis) vassa spetsen på plogen...]

(1) Det är alldeles riktigt. Det enda som fungerar i längden är empiriska data som tolkas utifrån omständigheterna. Jag tänkte mer efter linjen att när det finns teoretiska och praktiska undersökningar så är det lämpligt att utgå från dem, särskilt i brist på bättre. En annan reflektion (gäller allmänt, inte Gunnar S) är att om man saklöst påstår att "man aldrig draggat" eller "aldrig missat att sätta" ankare X eller ankare Y - kan man då egentligen veta vad det duger till?

(2) Vad gäller CQR har jag inhämtat att de har/får en okänd problempunkt i gångjärnsleden. Den går inte av (den är stark nog, på originalankaret) utan den slits ner så den blir glapp, och då fungerar inte den tänkta geometrin som den skall. Jag tror dessutom att Delta är ett bättre ankare på flera sätt; det får större frontyta till vikten och är enklare (=billigare) att tillverka med god kvalitet.

(Jag har väl sagt att när jag graderar upp det (i mitt tycke) för klena 15-kgs Bruce-ankaret på min båt, så kommer det att bli ett Delta? Spade och Rocna kan vara alternativ, men "beprövat" och "allround" är viktiga argument. Det är svårt att samtidigt vara "ny" och "beprövad" )

[bassace]

På Hjertmans julrea kostar original Delta bara
10 kg - 790 kr
16 kg - 1290 kr
20 kg - 1590 kr

Det är ju nästan så man skulle köpa ett bara för att det "bra att ha" ...

[bassace]

Finns det någon bra upphängning för ett 10 kg Delta på akterpulpit? Funderar nästan på att köpa ett som häckankare istället för mitt Breeze fulbruce som funkat bara sådär.

[friseglarn]

Man kan lägga bruce, spade och säkert delta också (fast det har jag inte prövat) rakt över pulpit (eller i mitt fall aktern) och säkra med liten tamp... särskilt fäste tycker jag inte behövs. CQR tycker jag behöver en "tub", avloppsrör i plast med trästopp i botten där man stoppar ned kedja och skank först och hänger spetsen över sidan. För att det inte skall gglida runt på rostfritt eller skava på grp är det lämpligt att tejpa där det ligger an.

Eilean har förresten en poäng med aluminiumspade och vissa svårigheter med mycket tång... det väger nog lite för lite för att det skall fungera när det är slött... men om det är "vässat" går det bra..... har dock ej provat i värsta tången på europas västkust... Det krävs en speciell teknik, man liksom fiskar fint tills man känner spetsen gå igenom tången till botten... man letar sig ned mellan ruskorna.. sedan lägger man ut mer tåg o drar mer bestämt... att det krävs teknik i tång är kanske just ett bevis på att ankaret har det svårt där... Men ankare som CQR och bruce är ju direkt odugliga i tång..... Jag tyckte nog att 4,5 kg Spade fäste bättre än 40 ibs (ca 20 kg) fisherman ankare också... fisherman knäcker f ö ryggen och är endast bra för att fiska upp gammalt skrot från botten...

[GaryGary]

Själv har jag vad som förefaller vara en avart av CQR. Har mest kört på plätten i aktern som fungerat till 98 % vilket naturligtvis är för dåligt. Klurar nu på att testa av CQR:en eller rakt av köpa det hyllade Deltat för Östkustbottnar. Hittade då denna ankardävert i samma julrea:
"NOA ankardävert. För ankare upp till 30kg. Fällbar. Håller ankaret från båten och lyfter det in i sittbrunn, skonsamt för Din rygg. Utsprång 550mm. Kräver pulpit med horisontellt mellanstag
Ord.pris 1690.-N Julreapris t.o.m. 2008-01-09 1490.- " (se bild hos dem)
De två gångerna vi använt CQR:en är då vi rott ut det inför natten efter risig prognos på vind. Vi har dock inte fått fäste och efter all denna läsning inser jag varför.
Då vi väntar ytterligare tillökning rustar jag båten för att jag skall klara alla moment utan hjälp...eller modern om hon vill. Därför var jag sugen på att ha en smidig permanent placering på pulpit som säkras med ett par spännremmar, vad tros?

[Anders S]

När det gäller NOA:s ankardävert: En sådan har jag skruvat av från min båt, därför att den tjänat ut. Fram till att badplattformen fick ett fast monterat ankarfäste (och elspel, vräkigt värre) fungerade det ganska bra. Det är dock alldeles för klent (och det är pulpiten också) för att man skall kunna dra upp ett fast sittande ankare. Däremot löser det problemet med att vassa ankarflyn hackar i båtsidan, och det duger väl att hänga ankaret i för den rituella tvagningen innan det får komma om bord. När man släpper i ankaret brukar det inte vara så kinkigt - då är man ju av med tämligen omgående. Vil man se något mer användningsområde kanske man kan hänga jollemotorn i däverten när man skall montera eller avmontera den från jollen.

När det gäller stuvning tycker jag att ett lagom tight PVCrör (man behöver inte ta avloppsorange, utan det finns grått och svart också) passar bra att sticka ner "skanken" i (lägg (leg? = skank? )). Bruce hänger bra runt pulpitröret i "skopan" men "di vasse" behöver nog litet stöd för att inte vicka omkring. Ett "V"-format jack i röret kanske skulle fungera?

Den som till äventyrs har en Ankarolina i aktern kan med fördel ta en förlängningstamp (om inte en kätting) mellan bandet och ankaret, så skyddas bandänden mot den fördärvliga solstrålningen (även dagar utan sol räknas).

[Grisslan]

Ett halvbra ankare är detsamma som halvbra nattsömn enligt vad jag anser. Mitt förra (en Danforth-kopia i a4 rostfritt) var helt suveränt i mjuk lerbotten, men värdelöst där det var lite hårdare, som i grus och sand. Det tog mig sex veckor av segling med mitt nya Delta i somras för att helt vänja av med att vara orolig för att dragga. Helt suveränt ankare!

Jag måste ändå få berätta, att till mina snurrebåtar och min gamla träsnipa har jag sällan använt riktiga ankare. Oftast har jag haft en rejäl sten i änden på linan. En gång en startmotor från en gammal lastbil. Men bäst var ändå en motvikt från en gammal plåtsax -en stor kanonkula med hål i. I mina blockrika hemtrakter är det idealt för en liten motorbåt, att ha en rejäl vikt som finner sig bekvämt tillrätta mellan stenskramlet. (och det har friskat i rejält ibland där ute bland kobbarna! Men aldrig släppt.) Däremot har jag fastnat med diverse plättar och "lunchkrokar" och inte lyckats få opp dem.

[Eilean]

[quote="friseglarn"....Det krävs en speciell teknik, man liksom fiskar fint tills man känner spetsen gå igenom tången till botten... man letar sig ned mellan ruskorna.. sedan lägger man ut mer tåg o drar mer bestämt... att det krävs teknik i tång är kanske just ett bevis på att ankaret har det svårt där...[/quote]

Den tekniken förutsätter nog att man har en relitivt liten båt med lätt ankare och inte använder kätting. Vilket man nog bör göra om man ankrar ofta och/eller på knepiga/okända bottnar. Och då hjälper nog inget annat än ett vasst, tungt och rätt kontruerat ankare som tränger igenom tång och kelp, typ Stålspade, Delta och troligen Rocna.
Med mitt 27 kg ankare samt 10 mm kätting finns ingen möjlighet att "fiska runt". Men i gengäld har det greppat fint även på erkänt svåra ankarplatser där tång och kelp växer.
Se på dem som seglar på höga latituder där kelpen kan vara hur tjock och seg som helst. De har ena riktiga bjässar till ankaren. Och kätting.

Fisherman/stockankare kan vi nog hoppa över i den här diskussionen. Om det överhuvudtaget har en plats ombord så är det som ett rent nödankare vid väldigt speciella situationer. Och då skall det vara tungt och blir omöjligt att hantera utan att skada såväl folk som båtar. På långresor släpar jag på 40 kg stockankare som en sista utväg. Men det ankaret har jag betraktat som ett rent engångsankare. Med sina 20 m 14 mm kätting lär jag nog aldrig få upp det igen.

[eriksbo1]

Går det inte lite väl mycket troll i diskussionen? Dom internationella testen utgår ju från förhållanden som är annorlunda än de som gäller i t ex Östersjövatten. Ankring i i England t ex innebär ju svajankring vid en ganska öppen kust eller flodmynning med sjö och varierande vattennivå p g a ebb och flod och ofta kraftiga tidvattensströmmar i en båt med lång och massiv ankarkätting och ankarspel. Och tjocka skikt av kelp på bottnen också!

I våra förhållanden är väl de famösa "nidkraven" annorlunda: det är akterförtöjning som gäller i de flesta fallen. Fören står mot en brygga eller en klippa och och ankaret har kastats akteröver. Då är det väl viktigast att ankaret håller i den givna riktningen och att det alltså med ankarlinan hårt sträckt i denna riktning inte tenderar att dragga alls, annars kan det gå illa.

Vid svajanankring däremot måste ju ankaret hålla för ändrad sjögång, vid vindkantring och för varierande grad av "knyckighet" i ankarlinan. Samtidigt finns det lite sjörum, man tappar inte nattsömnen om ankaret en aning draggar.

Utifrån detta har jag - intuitivt det medges! - använt ett Bruce/Breeze (i akterstuven)för akterförtöjningen och ett hopskruvbart stockankare (i förpiken) för svajankring. Det sistnämnda är ju gammalmodigt förstås, men har en känsla av att det är allround och att det greppar "över stock och sten", om bottenbeskaffenheten ändras vid draggning t ex. Nu ska jag lusläsa alla internationella test - de är så varierande att det går säkert att få min intuition bekräftad!

En synnerligen icke-sjömansmässig aspekt, som man tyvärr ofta bortser från, är hur enkelt det är att rengöra ankaret från gyttja och dy. Här klår spolformade Bruce/Breeze hands down alla andra. Danforth, stock- och patentankare är enligt min erfarenhet grisar med alla sina vinklar och vrån.

Och sist men icke minst - i vår skärgård går det för det mesta att finna en skyddad ankarplats, något som trots allt är långt viktigare än typen på ankaret!

[Eilean]

Går det inte lite väl mycket troll i diskussionen? Dom internationella testen utgår ju från förhållanden som är annorlunda än de som gäller i t ex Östersjövatten. Ankring i i England t ex innebär ju svajankring vid en ganska öppen kust eller flodmynning med sjö och varierande vattennivå p g a ebb och flod och ofta kraftiga tidvattensströmmar i en båt med lång och massiv ankarkätting och ankarspel. Och tjocka skikt av kelp på bottnen också!

I våra förhållanden är väl de famösa "nidkraven" annorlunda: det är akterförtöjning som gäller i de flesta fallen. Fören står mot en brygga eller en klippa och och ankaret har kastats akteröver. Då är det väl viktigast att ankaret håller i den givna riktningen och att det alltså med ankarlinan hårt sträckt i denna riktning inte tenderar att dragga alls, annars kan det gå illa.

Vid svajanankring däremot måste ju ankaret hålla för ändrad sjögång, vid vindkantring och för varierande grad av "knyckighet" i ankarlinan. Samtidigt finns det lite sjörum, man tappar inte nattsömnen om ankaret en aning draggar.

Utifrån detta har jag - intuitivt det medges! - använt ett Bruce/Breeze (i akterstuven)för akterförtöjningen och ett hopskruvbart stockankare (i förpiken) för svajankring. Det sistnämnda är ju gammalmodigt förstås, men har en känsla av att det är allround och att det greppar "över stock och sten", om bottenbeskaffenheten ändras vid draggning t ex. Nu ska jag lusläsa alla internationella test - de är så varierande att det går säkert att få min intuition bekräftad!

En synnerligen icke-sjömansmässig aspekt, som man tyvärr ofta bortser från, är hur enkelt det är att rengöra ankaret från gyttja och dy. Här klår spolformade Bruce/Breeze hands down alla andra. Danforth, stock- och patentankare är enligt min erfarenhet grisar med alla sina vinklar och vrån.

Och sist men icke minst - i vår skärgård går det för det mesta att finna en skyddad ankarplats, något som trots allt är långt viktigare än typen på ankaret!

Vill då påpeka att när jag talar om ankring, menar jag alltid ankring på svaj, inte landförtöjning.

Att det finns gott om skyddade ankarplatser tycker jag är ett dåligt argument för att välja ett andra klassens ankare. Ankrar man ofta kommer man förr eller senare hamna på platser som är mindre väl skyddade och i situationer där vinden blåser långt friskare och från annat håll än man tänkt sig. Då, mitt i nattmörkret är det så dags att omvärdera sitt ankarval.

Men jag ger dig rätt i att om man hör till (den stora) kategorin som landförtöjer med akterankare i de allra flesta fall och som bara i undantagsfall ligger på svaj och då endast i skyddade lägen i bra väder är diskussionen onödig.
Men skaran som ankrar ökar hela tiden i takt med att båtarna blir fler och när fendrarna snarare blir regel än undantag även i naturhamnarna.

[Anders S]

Såvitt jag kan förstå gäller det "bara" att ha ett så stort ankare som möjligt av något av de etablerade och beprövade allroundmodellerna. Nu är saken också den att det i stort sett bara går att få tag på Delta - original Bruce finns ju inte att köpa, varvid alla diskussioner om detta ankares för- eller nackdelar lämpligen kan bortfalla. Spade och Rocna - grattis att hitta en försäljare (trots reklaminsatsen).

Men jag har ankrat ca 300 (skandinaviska) nätter sedan 1988 (drygt 15 nätter per år - det är inte så mycket egentligen) med 15-kgs Bruceankare på en ketch om 6 ton, och legat pall i vindar upp till 25 m/s. (15 kg är å andra sidan alldeles för litet för min nuvarande, större båt. Därav min totala omsvängning, från Brucoman till Sekt-Delta-gare.)

Att man i sådana vindstyrkor ligger i skydd för sjö och vind, så långt det bara går, ser jag som självklart. Skulle man riskera att hamna i lägervall får man faktiskt masa sig upp och söka vind- och sjölä på annat håll (eller hålla sig i rörelse och härda ut till sjöss), naturligtvis inte somna om i förhoppning att allt skall gå bra därför att man har rätt ankare. (Ingen skeppare som inte är medvetslös kan för övrigt undgå att märka om det blåser 20 m/s eller det börjar gå sjö på ankarplatsen. Att man sover oberörd i förhållanden där ett korrekt nerdraget och "satt" ankare av rimlig typ och storlek kan tänkas dragga tror jag inte).

[Eilean]

Såvitt jag kan förstå gäller det "bara" att ha ett så stort ankare som möjligt av något av de etablerade och beprövade allroundmodellerna. Nu är saken också den att det i stort sett bara går att få tag på Delta - original Bruce finns ju inte att köpa, varvid alla diskussioner om detta ankares för- eller nackdelar lämpligen kan bortfalla. Spade och Rocna - grattis att hitta en försäljare (trots reklaminsatsen).

Men jag har ankrat ca 300 (skandinaviska) nätter sedan 1988 (drygt 15 nätter per år - det är inte så mycket egentligen) med 15-kgs Bruceankare på en ketch om 6 ton, och legat pall i vindar upp till 25 m/s. (15 kg är å andra sidan alldeles för litet för min nuvarande, större båt. Därav min totala omsvängning, från Brucoman till Sekt-Delta-gare.)

Att man i sådana vindstyrkor ligger i skydd för sjö och vind, så långt det bara går, ser jag som självklart. Skulle man riskera att hamna i lägervall får man faktiskt masa sig upp och söka vind- och sjölä på annat håll (eller hålla sig i rörelse och härda ut till sjöss), naturligtvis inte somna om i förhoppning att allt skall gå bra därför att man har rätt ankare. (Ingen skeppare som inte är medvetslös kan för övrigt undgå att märka om det blåser 20 m/s eller det börjar gå sjö på ankarplatsen. Att man sover oberörd i förhållanden där ett korrekt nerdraget och "satt" ankare av rimlig typ och storlek kan tänkas dragga tror jag inte).

Nu var jag bland de första att reagera på oblyga reklamattacker men skall för allmänintressets skull delge övriga sektDELTAgare detta mailresultat av litet forskande:
Hej Gunnar

Vi kommer att lagerföra Rocna ankaret 2008. Priser

Rocna 20 5.625 kr inkl moms
Rocna 25 6.310 kr inkl moms

Med vänlig hälsning
Peder Edman
Limhamns Skeppshandel AB

Rocna 25 kg borde passa Eilean.
Så nu till ett mycket bra förslag som jag kom på alldeles själv - 20 sailguiditer borde det nog finnas som tycker att spottstyvern 250.- kan vara rimlig för att få en saklig, inittierad och utförlig rapport av Rocna's egenskaper!
Alltså inresserade donerar 250.- var till mig, jag bidrar med resten och till nästa höst vet ni ALLT om Rocna vs Delta!
Deal!?


Självklart sover man inte ostört när sjö och vind gör sig påmind. Men det är ändå med viss trygghet man kan somna om i en normal sommarkuling om man har hyggligt skydd när man vet att man ligger för ett stort ankare som backats fast med ansenlig kraft i vindens riktning.
Jag minns när jag började ankra mer frekvent. Då var det ankarvakt på såväl lod som GPS som gällde och ändå var jag uppe och sprang oroligt när det det blåste upp mer än rena stiltjen.
Numera skall det mycket till innan nattssömnen är förstörd.
Nog går jag upp och tittar till om det blåser upp i någon högre grad. Men mest för att kolla vindriktning och att inte någon annan ankrad båt ligger för nära.
Båtar tätt inpå varandra som ligger för blandat kätting och med lina är inte alltid helt lyckad. Litet oroad kan jag också bli för båtar som ankrat i lovart, med tanke på hur många gör när de ankrar.

[Anders S]

...och till nästa höst vet ni ALLT om Rocna vs Delta!...

Nänänä! Här skall inte jämföras, utan vi skall kriga om vilket ankare som är bäst. Du kan gärna ge mig Delta-ankaret, så kan jag därefter hålla på det, och så blir du Rocna-Riddaren.

PS: Limhamns Skeppshandel känner jag väl till. En bra affär som man kan handla av utan problem. Å andra sidan har Delta-ankaret plötsligt blivit prisvärt. Kanske tomten kommer med hårda klappar i år?