Godkväll,
Har förmodligen en urbota dum fråga men är ändå tvungen att fråga...
Skall bottenmåla med VC 17 i år, tycker om den för att den bygger tunna skikt och ger en relativt friktionsfri yta. Problemet är att det växer ganska bra på den.
Vad händer egentligen om man stoppar in dubbla dosen kopparpulver, ett dyrt och miljövidrigt förfarande men tror ni det fungerar ?
mvh /Dan
VC 17 med dubbel koppardosering ?
VC 17 med dubbel koppardosering ?
När f-n går starten ?
Det finns övertygande rapporter om att koppar i havsvatten inte är någon som helst miljöfara. Se t.ex.:
http://www.ivl.se/rapporter/pdf/B1349.pdf
I korthet säger rapporten att i havsvatten som inte är instängt finns det tillräckligt av ämnen som kallas liganiter och i vars närvaro kopparjonerna som släpper kopperytan omvandlas till biologiskt nödvändiga spårämnen.
Bl.a. innebär detta att skyddsverkan på koppar i vatten sträcker sig inte ens en tiondels mm från kopparytan eller kopparfärgen innan verkan är borta. Det vet de flesta, att om man missar en enda gnutta yta när man målar så sitter en havstulpan just där strax efteråt. Även detta stärker detta att beväxningsskyddet från koppar inte har någon avståndsverkan.
I slutna miljöer med havsvatten, t.ex. de laboratoriebägare som Kemikalieinspektionen har använt när de drog sina (felaktiga) slutsatser om koppars inverkan på biologiskt material saknas liganiter i tillräcklig omfattning. (samma gäller troligen också slutna hamnbassänger typ Björlanda Kile med massor av båtar och liten vattenomsättning)
Enligt en uppgift som jag inte vet äktheten i så släpper Piteälven ut 60.000 ton liganitbundna kopparföreningar i Östersjön varje år, och lär ha gjort det länge. (Kopperhaltiga marker där den flyter).
EU har inte kommit fram till samma slutsatser som Kemikalieinspektionen, och av allt att döma kommer EU:s linje att vinna.
http://www.ivl.se/rapporter/pdf/B1349.pdf
I korthet säger rapporten att i havsvatten som inte är instängt finns det tillräckligt av ämnen som kallas liganiter och i vars närvaro kopparjonerna som släpper kopperytan omvandlas till biologiskt nödvändiga spårämnen.
Bl.a. innebär detta att skyddsverkan på koppar i vatten sträcker sig inte ens en tiondels mm från kopparytan eller kopparfärgen innan verkan är borta. Det vet de flesta, att om man missar en enda gnutta yta när man målar så sitter en havstulpan just där strax efteråt. Även detta stärker detta att beväxningsskyddet från koppar inte har någon avståndsverkan.
I slutna miljöer med havsvatten, t.ex. de laboratoriebägare som Kemikalieinspektionen har använt när de drog sina (felaktiga) slutsatser om koppars inverkan på biologiskt material saknas liganiter i tillräcklig omfattning. (samma gäller troligen också slutna hamnbassänger typ Björlanda Kile med massor av båtar och liten vattenomsättning)
Enligt en uppgift som jag inte vet äktheten i så släpper Piteälven ut 60.000 ton liganitbundna kopparföreningar i Östersjön varje år, och lär ha gjort det länge. (Kopperhaltiga marker där den flyter).
EU har inte kommit fram till samma slutsatser som Kemikalieinspektionen, och av allt att döma kommer EU:s linje att vinna.
-
Gäst
-
Quasimodo
Om vi för en kort stund bortser från KemI och deras påverkan på vårt färgurval så frodas det minst tre myter om olika bottenfärgers lämplighet och effektivitet:
Myt 1: Fartygsfärg är det bästa man kan ha:
Fartyg ligger aldrig stilla mer än någon eller några dagar, gör vanligtvis bortemot 20 knop och går på varv vart tredje år för ny bottenfärg. Varför i all världen tror man då att den typen av färg är den bästa för en segelbåt, som ligger stilla 70 % av tiden (eller mer), gör mellan 5 till 8 knop när den väl rör sig och vanligtvis ligger på land 6 månader om året?
Myt 2: Färg XXX fungerar bäst mot beväxning oavsett plats.
Förutsättningarna för, men framförallt karaktären av beväxning är helt olika för olika platser, salthalter och temperaturer. Därför arbetar färgfabrikerna intensivt med att optimera färgen för lokala behov. Det som fungerar bäst i Stockholm är inte optimalt för Öresund, och det som duger väl i Öresund kommer inte att fungera särskilt bra i Strömstad - även om färgerna är märkta för \"bruk i ett visst område\". Det man inte inser eller kan veta så mycket om är när man gör tvärtom - tar den \"starkare\" färgen till ett \"svagare\" område. Man utsätter alltid miljön för en större påfrestning, men med oklar \"vinst\" för övrigt.
Okunniga eller oinformerade människor tror ALLTID alltid att om något (vad det än är) är bra så är ännu mer av samma sak ännu bättre (eller, i KemI:s fall, raka motsatsen - mindre är alltid bättre). Koppar i färgemulsion är just nu föremål för denna typ av bedömning. Man skall inte stirra sig blind på kopparhalten.
Myt 3: Amatörer kan alltid förbättra bottenfärg med enkla medel, okända för tillverkarna men välkända bland båtfolk, t ex kopparoxid i storsäck, pepparpulver, flytande ogräsmedel, veterinär-penicillin eller någon annan mer eller billig eller lättåtkomlig komponent.
Det räcker förmodligen med att inse att om något billigt, nyttigt (eller garanterat ofarligt) hade fungerat hade det funnits med från början - vi kan bortse från koppar, som förmodligen är på väg att omvärderas - men som MiniMe skriver - vilken form och hur det binds till färgen har betydelse.
Q.
Myt 1: Fartygsfärg är det bästa man kan ha:
Fartyg ligger aldrig stilla mer än någon eller några dagar, gör vanligtvis bortemot 20 knop och går på varv vart tredje år för ny bottenfärg. Varför i all världen tror man då att den typen av färg är den bästa för en segelbåt, som ligger stilla 70 % av tiden (eller mer), gör mellan 5 till 8 knop när den väl rör sig och vanligtvis ligger på land 6 månader om året?
Myt 2: Färg XXX fungerar bäst mot beväxning oavsett plats.
Förutsättningarna för, men framförallt karaktären av beväxning är helt olika för olika platser, salthalter och temperaturer. Därför arbetar färgfabrikerna intensivt med att optimera färgen för lokala behov. Det som fungerar bäst i Stockholm är inte optimalt för Öresund, och det som duger väl i Öresund kommer inte att fungera särskilt bra i Strömstad - även om färgerna är märkta för \"bruk i ett visst område\". Det man inte inser eller kan veta så mycket om är när man gör tvärtom - tar den \"starkare\" färgen till ett \"svagare\" område. Man utsätter alltid miljön för en större påfrestning, men med oklar \"vinst\" för övrigt.
Okunniga eller oinformerade människor tror ALLTID alltid att om något (vad det än är) är bra så är ännu mer av samma sak ännu bättre (eller, i KemI:s fall, raka motsatsen - mindre är alltid bättre). Koppar i färgemulsion är just nu föremål för denna typ av bedömning. Man skall inte stirra sig blind på kopparhalten.
Myt 3: Amatörer kan alltid förbättra bottenfärg med enkla medel, okända för tillverkarna men välkända bland båtfolk, t ex kopparoxid i storsäck, pepparpulver, flytande ogräsmedel, veterinär-penicillin eller någon annan mer eller billig eller lättåtkomlig komponent.
Det räcker förmodligen med att inse att om något billigt, nyttigt (eller garanterat ofarligt) hade fungerat hade det funnits med från början - vi kan bortse från koppar, som förmodligen är på väg att omvärderas - men som MiniMe skriver - vilken form och hur det binds till färgen har betydelse.
Q.
Egna empiriska försök med fartygsfärg ligger bakom mina åsikter. Det tar bort mytstämpeln för mig. Hade jag inte gjort egna försök så finns talrika exempel i omgivningen.Quasimodo skrev:
Myt 1: Fartygsfärg är det bästa man kan ha:
Fartyg ligger aldrig stilla mer än någon eller några dagar, gör vanligtvis bortemot 20 knop och går på varv vart tredje år för ny bottenfärg. Varför i all världen tror man då att den typen av färg är den bästa för en segelbåt, som ligger stilla 70 % av tiden (eller mer), gör mellan 5 till 8 knop när den väl rör sig och vanligtvis ligger på land 6 månader om året?
Q.
Att med stålskrapa ta bort en matta av havstulpaner och av misstag göra sönder det med stor möda åstadkomna spärrskiktet kan göra vem som helst desperat. Eller för den delen att på hösten försöka förflytta sig till mastkranen och finna båten helt manöveroduglig pga igenväxt propeller.
Motsvarande desperation skulle uppstå inom färgindustrin om en fungerade metod med 10 års bestrykningsintervall spred sig.
Deras hantering av kokt linolja är bestickande, den var betydligt mer härdad förr, dvs den stod emot tidens tand på ett för dom ogynnsamt sätt.//Johan.
-
Quasimodo
Det finns fritidsbåtgodkänd färg (Hempel mjuk eller hård) med ungefär samma kopparhalt som fartygsfärgerna (runt 40 %), men med en helt annorlunda urlakningskaraktäristik. Poängen är att just fritidsbåtar ligger stilla och då poleras inte de halvhårda (mjuka, ablativa) färgerna tillräckligt. Men givetvis - ordentligt pålagd fartygsfärg fungerar bättre än slarvigt pålagd fritidsfärg, särskilt om man gått på hypen (giftri men lika bra...) och köpt fel sort.
Annars fungerar faktiskt bottenfärgerna igen, bara man målar ordentligt. Proffsfirmor målar med olika kulörer för att verkligen vara säkra på att de lägger rätt antal skikt. Jag retar mig hellre på det höga priset än på att färgen är så dålig, för det är den inte, rätt och rikligt applicerad.
Precis samma gnäll hördes (även från mig!) då man gick ifrån kopparn förra gången. Då kom tennföreningarna (ur askan i elden) och räddade situationen (vi visste inte bättre). Nu är man tillbaka till koppar igen, men förhoppningsvis med mer kunskap om de verkliga riskerna.
Q.
Annars fungerar faktiskt bottenfärgerna igen, bara man målar ordentligt. Proffsfirmor målar med olika kulörer för att verkligen vara säkra på att de lägger rätt antal skikt. Jag retar mig hellre på det höga priset än på att färgen är så dålig, för det är den inte, rätt och rikligt applicerad.
Precis samma gnäll hördes (även från mig!) då man gick ifrån kopparn förra gången. Då kom tennföreningarna (ur askan i elden) och räddade situationen (vi visste inte bättre). Nu är man tillbaka till koppar igen, men förhoppningsvis med mer kunskap om de verkliga riskerna.
Q.
Till skillnad från kopparen så finns en annan ingrediens där vi vet storleken på avgången till 100%.Quasimodo skrev:Det finns fritidsbåtgodkänd färg (Hempel mjuk eller hård) med ungefär samma kopparhalt som fartygsfärgerna (runt 40 %), men med en helt annorlunda urlakningskaraktäristik.
Q.
Lösningsmedlet, det är inte vilket lösningsmedel som helst utan högaromatiska och kraftigt cancerogena preparat.
Dessa hamnar i atmosfären där dom på låg höjd framkallar cancer och i stratosfären utgör en stabilt långtidsverkande växthusgas.
Det är inte orimligt att väga dessa risker mot kopparens, och jag håller med dig Q att ämnet är för allvarligt för att låta en okunnig allmänhet själv få välja preparat.
Problemet för mig är att jag, hyggligt kemiutbildad - kan följa resonemang runt kemiska teorier, ser luckor i KemiI`s agerande i andra ämnen. Jag ser helt enkelt på KemiI och färgindustrin, kanske överdriven, med skepticism.//Johan.
-
Quasimodo
Hur menar du att det osundare lösningsmedlet påverkar funktionen?
Att kommersiell färg, kan vara \"läskigare\" är jag med på direkt men just lösningsmedlen till hemmabottenfärg är inteå näpna de heller. I den kommersiella tillämpningen kan man tänka sig att vidhäftningen är bättre och torktiden kortare, men i vår \"sommaren-är-kort\"-tillämpning kan det väl kvitta - mitt nuvarande problem är att få av eländet, inte att det lossnar av sig själv... (eja, vore det så...)
Q.
Att kommersiell färg, kan vara \"läskigare\" är jag med på direkt men just lösningsmedlen till hemmabottenfärg är inteå näpna de heller. I den kommersiella tillämpningen kan man tänka sig att vidhäftningen är bättre och torktiden kortare, men i vår \"sommaren-är-kort\"-tillämpning kan det väl kvitta - mitt nuvarande problem är att få av eländet, inte att det lossnar av sig själv... (eja, vore det så...)
Q.
-
Gäst
-
Brendan
VC 17
Min erfarenhet är att man slipper beväxning, men ytan blir inte lika superslät som med "riktigt" VC17-pulver. Enligt uppgift ska kopparpasta fungera bra.Ravage skrev:Tack för alla svar men undrar fortfarande om ni tror eller vet om dubbel kopparpulver dosering skulle lösa beväxtningsproblemet eller ej ?
Tack /Dan
-
Quasimodo
Johan, då är jag med. Möjligen blir skillnaden inte fullt så stor, eftersom man lägger på så mycket färg på varvet medan vi lägger på så lite som möjligt.
Fram för vattenbaserad bottenfärg!
Dan, det är inte så troligt att mer koppar gör VC-17 bättre. Det kan tänkas att det blir sämre, ifall bindemedlet inte hållar fast kopparn (för mycket koppar - för lite bindemedel). Vill du ha mycket koppar, köp Hempels 40%-iga, lagliga färg. Den fungerar rätt bra och finns både som hård och mjuk färg.
Q.
Fram för vattenbaserad bottenfärg!
Dan, det är inte så troligt att mer koppar gör VC-17 bättre. Det kan tänkas att det blir sämre, ifall bindemedlet inte hållar fast kopparn (för mycket koppar - för lite bindemedel). Vill du ha mycket koppar, köp Hempels 40%-iga, lagliga färg. Den fungerar rätt bra och finns både som hård och mjuk färg.
Q.