Det är konstigt det där vad folk är ängsliga för. Själv har jag inte ägnat många tankar åt farligheten i ett gasolkök, vilket ju debatterats på en tråd härintill. Ledning och slang bör kollas förstås, men annars tycker jag köket är ganska oförargligt. (Origo med sina pansarminor är helt ok det också!)
Farligast i båtsammanhang tror jag faktiskt är det glanslösa jobbet uppe på däck vid vår- och höstrustningen. Man är alltså 2,5 m över marken på ett ofta vått och lövtäckt däck, bland tampar och slingrande mantågslinor, med händerna fulla och den mentala koncentrationen på nån grej som ska göras: av- el påmontera ställningar, dra ut presenningen över kanten så långt man vågar balansera osv, osv. Stegen står lite vingligt vid sidan, och på den kliver man upp och ned med ett famntag grejor under ena armen trevande efter hållpunkter med den andra.
Mitt farligaste tillbud so far (pepper, peppar!) var när jag backade rakt in i den öppna förluckan för något år sedan. Kom lyckligtvis undan med några blåmärken. (Ok, det kan ju hända till sjöss också!)
Finns det nån försäkringstatistik över detta? Vågar gissningen att vår- och höstrustningen är den vanligaste orsaken till personskador i båtsammanhang. Ändå talas det mycket mera om och varnas för gasol, farligheten med att skrapa bottenfärg, risken med att andas in plast, nödvändigheten av flytväst mm. dyl.
Finns det farligare saker? Min mardröm är att fastna med foten i pulpiten, när granitklipporna närmar sig och man ska vara djärv hopp-i-land-kalle. Huh!
Farligast i en segelbåt
Det farligaste är när man närmar sig en kust.-
Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Re: Farligast i en segelbåt
Absolut, de bekanta jag har som skadat sig har båda inträffat under vår eller höstarbetet.eriksbo1 skrev:
Farligast i båtsammanhang tror jag faktiskt är det glanslösa jobbet uppe på däck vid vår- och höstrustningen. Man är alltså 2,5 m över marken på ett ofta vått och lövtäckt däck, bland tampar och slingrande mantågslinor, med händerna fulla och den mentala koncentrationen på nån grej som ska göras: av- el påmontera ställningar, dra ut presenningen över kanten så långt man vågar balansera osv, osv. Stegen står lite vingligt vid sidan, och på den kliver man upp och ned med ett famntag grejor under ena armen trevande efter hållpunkter med den andra.
Det här hände om bord hos oss under en regatta. Förluckan var öppen (evter gennakerbergning) och en gast trampade ner i den. Han skadade sig riktigt illa på benet och blev bara med oss några gånger efter detta.Mitt farligaste tillbud so far (pepper, peppar!) var när jag backade rakt in i den öppna förluckan för något år sedan. Kom lyckligtvis undan med några blåmärken. (Ok, det kan ju hända till sjöss också!)
Men man lär förstås, och jag stänger alltid alla luckor hastigt numera.
-
Sneseglarn
- Diamantmedlem
- Inlägg: 355
- Blev medlem: sön 06 maj 2007, 18:42
- Ort: Skåne
Tror inte att det handlar så mycket om "ängslan", snarare intresset att få en så "perfekt" installation som möjligt. Mycket av tjusningen för oss "ängsliga" handlar ju om just att fundera och stöta och blöta olika lösningar innan man skrider till verket och utför. Jag ägnade inte heller gasolköket i vår förra båt många tanke-sekunder, men nu när man bygger nytt så ska det bli snyggt! 
Farligt: Förra året kom vi in till Rödlöga vid 22:30, mörkret hade lagt sig. Vi tog sikte på piren av klippblock brevid ångbåtsbryggan. Besättningsmedlemmen som skulle hoppa iland snärjde in sig i linan och föll pladask rakt fram på klippblocken.. Uppskrapat ben (djupt) samt blåmärken i ansikte och på armen. Men inget som har lämnat ärr.... Men vid sådana tillfällen tänker man på hur det skulle ha kunna gå.
Hälsningar
Tommy
Farligt: Förra året kom vi in till Rödlöga vid 22:30, mörkret hade lagt sig. Vi tog sikte på piren av klippblock brevid ångbåtsbryggan. Besättningsmedlemmen som skulle hoppa iland snärjde in sig i linan och föll pladask rakt fram på klippblocken.. Uppskrapat ben (djupt) samt blåmärken i ansikte och på armen. Men inget som har lämnat ärr.... Men vid sådana tillfällen tänker man på hur det skulle ha kunna gå.
Hälsningar
Tommy
Farligast? Absolut höst- och vårrustning. Min morfar trillade av fördäck ned på asfalt vid upptagmning. Hårt inte bara vid vid 80 års ålder, och bröt lårbenshalsen. Dessutom trillade han helt av pinn nära 90 år gammal vid vårrustningen. Själv lyckades jag för ett antal år sedan trycka sönder muskelfästen runt skulderbladet när jag med benen tryckte in överkroppen i ett utrymme som var för litet för min något resliga lekamen.
Men sedan tror jag spis- och köksarbete är de farligaste momenten. Möjligtvis dör man inte av att bränna sönder sig eller skära sig i fingret. Knappast glamoröst, inte som att lida skeppsbrott vid klippig läkust efter att ha förlorat rigg och lösöre fast räddat kvinnor och barn, men dock ordentligt plågsamt!
När man jobbar på däck är man oftast mentalt förberedd och ordentligt fokuserad. Alltså har man där minimerat riskerna.
Följaktligen är vår- och höstrustning samt köksarbete mina val som de farligaste sysslorna i, med och ur båt!
mvh Sven-Barry
Men sedan tror jag spis- och köksarbete är de farligaste momenten. Möjligtvis dör man inte av att bränna sönder sig eller skära sig i fingret. Knappast glamoröst, inte som att lida skeppsbrott vid klippig läkust efter att ha förlorat rigg och lösöre fast räddat kvinnor och barn, men dock ordentligt plågsamt!
När man jobbar på däck är man oftast mentalt förberedd och ordentligt fokuserad. Alltså har man där minimerat riskerna.
Följaktligen är vår- och höstrustning samt köksarbete mina val som de farligaste sysslorna i, med och ur båt!
mvh Sven-Barry
Detta att hoppa iland är en onödig och mycket olämplig metod att ta land på. Vi har alltid tillämpat den omvända-kliva-ombord-metoden:Tommy skrev:
Farligt: Förra året kom vi in till Rödlöga vid 22:30, mörkret hade lagt sig. Vi tog sikte på piren av klippblock brevid ångbåtsbryggan. Besättningsmedlemmen som skulle hoppa iland snärjde in sig i linan och föll pladask rakt fram på klippblocken..
- Den som står i fören vänder ryggen mot land, och sätter foten i fören som när man stiger ombord, fattar förstaget eller pulpiten med båda händerna (med tampen i samma grepp). Sen stäcker denne ut foten neråt-framåt, och när båten kommit lagom nära skjuter han ifrån med händerna och drar snabbt linan till något att ta spjärn i.
Båtföraren uppfattar denna rörelse, och slår då back/tightar upp akterlinan. Inga hopp, tydligt kroppspråk, beslut om när man är nära nog avgörs av den som kliver iland. Funkar mycket säkert och odramatiskt.
bommen...
fick en slänggipp (heter det väl?), vi länsade och vinden vred sig så bommen slog över, var kanske 10 cm från mitt huvud. Det gick bra, men jag var den enda i båten med segelvana, så nu har jag börjat träna familjen på att sköta båten utan min hjälp.
Så förutom bommen skulle jag säga att det farligaste är att inte vara minst två som kan segla båten på egen hand.
Så förutom bommen skulle jag säga att det farligaste är att inte vara minst två som kan segla båten på egen hand.
Vad som är farligast, det kan väl diskuteras. Brand är ju riktigt obehagligt (varit med om det en gång då det blev kortis i en länspump), men att trilla i sjön ute till havs utan lina med autopiloten igång kanske ter sig än mer skrämmande. Frågan är nog snarast vad som är vanligast. Dessbättre sker det ju få olyckor med segelbåtar, men jag gissar att skadorna är av det allmänna slaget: stukningar, benbrott, skärsår, klämningar osv. Riskerna man tar upp som är direkt relaterade till segling, såsom t ex fall överbord vid däcksarbete eller liknande är man medveten om och hanterar dem -medvetet.