Jag fick för mig att att jag har haft en anod på axeln också trots att det sitter en feting på skrovet (skruvad mot motor/fäste på andra sidan). Kan det stämma - jag kan absolut ha fel, det känns onödigt eftersom det redan sitter en mot motorn?
Offeranod mot motorblock och propelleraxel
Offeranod mot motorblock och propelleraxel
Väldigt fånig fråga
Jag fick för mig att att jag har haft en anod på axeln också trots att det sitter en feting på skrovet (skruvad mot motor/fäste på andra sidan). Kan det stämma - jag kan absolut ha fel, det känns onödigt eftersom det redan sitter en mot motorn?
Jag fick för mig att att jag har haft en anod på axeln också trots att det sitter en feting på skrovet (skruvad mot motor/fäste på andra sidan). Kan det stämma - jag kan absolut ha fel, det känns onödigt eftersom det redan sitter en mot motorn?
Re: Offeranod mot motorblock och propelleraxel
En anod kopplad på det viset skyddar inte vare sig motor eller propeller. Möjligen skyddar den skrovet, om det är av plåt, men jag misstänker att det inte är så ? I så fall behövs det dessutom mer än en.
Det ena skälet att du inte får något skydd är (principiellt) att anoden bara kan skydda den metall som samtidigt befinner sig i elektrolyten (vattnet) OCH är i kontakt med den metall den skall skydda. Det andra skälet är att en anod har begränsa räckvidd, och en anod långt från sitt skyddsobjekt fungerar inte väl. I ditt fall skulle anoden få det jobbigt att skydda propellern via motor, backslag, propellerkoppling och propelleraxel... Även på plåtskrov räknar man med att det behövs anoder med några meters mellanrum, och det är ändå direktkontakt mot skrovet. Numera sprutar man med zink, även båtar för att fördela skyddet över hela ytan, precis som man gör med bilar.
Är du rädd om axel och propeller, sätt en anod på axeln, så nära propellern som möjligt.
Det ena skälet att du inte får något skydd är (principiellt) att anoden bara kan skydda den metall som samtidigt befinner sig i elektrolyten (vattnet) OCH är i kontakt med den metall den skall skydda. Det andra skälet är att en anod har begränsa räckvidd, och en anod långt från sitt skyddsobjekt fungerar inte väl. I ditt fall skulle anoden få det jobbigt att skydda propellern via motor, backslag, propellerkoppling och propelleraxel... Även på plåtskrov räknar man med att det behövs anoder med några meters mellanrum, och det är ändå direktkontakt mot skrovet. Numera sprutar man med zink, även båtar för att fördela skyddet över hela ytan, precis som man gör med bilar.
Är du rädd om axel och propeller, sätt en anod på axeln, så nära propellern som möjligt.
Anders S
Re: Offeranod mot motorblock och propelleraxel
Om propellern behöver extra skydd kan inte jag svara på. Men det bör du kunna se på propellerns färg och bladspetsarnas skick.
Om du har axeldrivning kan det mycket väl vara så att en eventuell flexibel koppling på axeln isolerar den och propellern från motorn och dess anod och att en extra anod på axeln är nödvändig. Och även om du inte har en flexibel koppling är innanmätet i ett backslag med oljefilm på alla metallytor en dålig ledare från motorblocket.
På min båt är det ett liknande arrangemang - en stor anodlimpa på skrovet som via kablar är ansluten till motor, axel (via borste mot axeln), genomföringar, hjärtstock och all annan metall under vattnet. Dessutom finns det en stor anod direkt på propellern. Bägge anoderna jobbar hårt, propellerns måste bytas efter ca 15 mån i vattnet och limpan efter 24 månader.
Om du har axeldrivning kan det mycket väl vara så att en eventuell flexibel koppling på axeln isolerar den och propellern från motorn och dess anod och att en extra anod på axeln är nödvändig. Och även om du inte har en flexibel koppling är innanmätet i ett backslag med oljefilm på alla metallytor en dålig ledare från motorblocket.
På min båt är det ett liknande arrangemang - en stor anodlimpa på skrovet som via kablar är ansluten till motor, axel (via borste mot axeln), genomföringar, hjärtstock och all annan metall under vattnet. Dessutom finns det en stor anod direkt på propellern. Bägge anoderna jobbar hårt, propellerns måste bytas efter ca 15 mån i vattnet och limpan efter 24 månader.
Re: Offeranod mot motorblock och propelleraxel
Det förekommer, speciellt på större båtar från utlandet, en lösning som brukar benämnas "bonding". Då är poängen att man sammankopplar alla metallbeslag på båten till en gemensam "noll-potential", ofta en stor anod. Då gör man det för att försäkra sig om att materialförlusterna av tänkt elektrolytisk korrosion skall landa i zinken, ingen annan stans. Dessutom hjälper "bondingen" till att minimera potentialskillnaden mellan beslagen. Det kan vara all ide att tänka så om man har landström tillkopplad, generar växelström ombord eller (som Gunnar) har 24V-system ombord (högre spänning ökar risken). Jag misstänker att det Gunnar beskriver skall ha den funktionen (också).
Baksidan är att anoderna förbrukas relativt snabbt, eftersom man närmast garanteras att få en svag spänning mellan zinken och andra, ädlare metaller. Har man det så måste man kontrollera (och gärna logga) anodförbrukningen. Genom att ha koll på hur ofta man normalt bytte anod på min gamla båt kunde jag hitta en felkopplad (av mig själv, förstås) oljetrycksgivare innan den ställde till med för mycket problem. Var sådan elektrolys-korrosion gör sin mesta skada kan man inte alltid veta - det kan korrodera inne i motorn eller i lager - var som helst.
Tänk också på skillnaden mellan korrosion via elektrolys = vi matar på egen ström och skapar korrosion därmed och elektrolytisk korrosion = ädla och oädla metaller bildar sin egen ström och förbrukas i processen. Det är ett av skälen till att det inte är bra att jorda allt hej vilt och sedan koppla upp sig till landström, med "jord" och "nolla" kopplat i ett skåp många volt under den mycket bättre jorden i båtbotten, om man har en anod kopplad till minus på batteriet och sedan har minus kopplat till landströmsjord. Det här bör man skaffa sig koll på, men samtidigt vara medveten om att personskydd naturligtvis går före risken att slita på anoderna i förtid.
Baksidan är att anoderna förbrukas relativt snabbt, eftersom man närmast garanteras att få en svag spänning mellan zinken och andra, ädlare metaller. Har man det så måste man kontrollera (och gärna logga) anodförbrukningen. Genom att ha koll på hur ofta man normalt bytte anod på min gamla båt kunde jag hitta en felkopplad (av mig själv, förstås) oljetrycksgivare innan den ställde till med för mycket problem. Var sådan elektrolys-korrosion gör sin mesta skada kan man inte alltid veta - det kan korrodera inne i motorn eller i lager - var som helst.
Tänk också på skillnaden mellan korrosion via elektrolys = vi matar på egen ström och skapar korrosion därmed och elektrolytisk korrosion = ädla och oädla metaller bildar sin egen ström och förbrukas i processen. Det är ett av skälen till att det inte är bra att jorda allt hej vilt och sedan koppla upp sig till landström, med "jord" och "nolla" kopplat i ett skåp många volt under den mycket bättre jorden i båtbotten, om man har en anod kopplad till minus på batteriet och sedan har minus kopplat till landströmsjord. Det här bör man skaffa sig koll på, men samtidigt vara medveten om att personskydd naturligtvis går före risken att slita på anoderna i förtid.
Anders S
Re: Offeranod mot motorblock och propelleraxel
Tack! alla. Låter som att just att ledningen fr motorn via axeln är ett argument för att en (till) anod där kan vara bra.