Åh, vad jag saknar gamla planket!

[Segelbo]

Tittade just nu av, en händelse och för att jag inte just hade något vettigare för mig, in på Klotterplanket U.P.A.
Kände plötsligt en häftig och nostalgisk längtan till Marinans gamla klotterplank.
Hoppas det kan bli litet sånt där lagom båtrelaterat, trivsamt klottrande här så småningom. Jag ska försöka göra vad jag kan...
Vet inte varför jag skriver det här egentligen. Är nog understimulerad...

[Eilean]

Kasta loss vettja!
Du är ju urfrusen till skillnad från många andra!

[Segelbo]

Sitter fast i någon sorts icke båtrelaterat trams som kallas försörjning.
Fast jag har räknat med en segeltur på lördag. Gör mig litet glad att tänka på det...

31/3 åker hon upp ur vattnet en vecka för påskpyssel på land.

Sedan blir det aprilseglingar!!

[S-B A-son]

Det är lätt att sakna Marinans plank när det var som bäst.

Apropos ligga i hela året. Jag pratade med hamnkaptenen och varvsägarna sent i höstas (december) när jag "lånar" plats inför den bistra upptagningen och hemforslingen. Frågade lite löst vad en vinterplats i vattnet kostar och fick svaret 8000 kr. Så tittade de på mig en lång stund och sa - men för h-e, du är väl inte så dum att du tänker ligga i??? Jo, kanske, svarade jag som tycker att höga klara vinterdagar är något som himlen måste sänt till oss för att vi är goda människor! Och hunden samt Eberspächern värmer gott, fast den ene luktar tveksamt!

Då skall du veta, svarade de tre herrarna samfällt, att 99% av dem som ligger i av samma skäl som du ALDRIG kommer ut! Inte en endaste (distans)minut!

F-n trot.

mvh Sven-Barry

[Guitar Nilsson]

Förstår vad ni menar. Men... Kommer även ihåg hur ofta alla på gammelplanket i år efter år skrev att "vad mycket bättre segelplanket var förut, nu är det bara elände här"... När var Marinans segelplank så där bra som alla minns? 1967? Och när blev det dåligt? Och blev ny-planket ännu sämre än sämre?
Är vi inte typ samma personer som skriver hela tiden oavsett om det heter gamla planket, UPA, eller Sailguide? Det måste väl vara vi själva som förfallit till den sopiga nivå som är nu? För egen del erkänner jag detta i alla fall. Jag minns med vemod vad bra jag skrev förr. Ojojojoj hur jag har blivit, en bitter långkölad cyniker som alla är rädda för, ingen törs ens säga emot mig när jag påstår att det är fult med fenköl.
Fast det är ju trevligt att ha rätt. JU.

[Segelbo]

Fenköl ÄR för djävligt, Håkan! Du har rätt!

Hade inte isen legat fast som betong runt båten i vinter hade åtminstone jag fan i mig seglat, Sven-Barry. Förra vintern seglade jag flera helger i januari-mars. Lade till i tomma hamnar. Pratade med folk som förundrade sig över att se en segelbåt i den tomma gästhamnen. Upplevde friden och stillheten i de på sommaren så folkstinna sommarmetropolerna.
Helt underbart att vandra ensam med skeppshunden och komma i samspråk med en gammal tant på Käringön eller en grabb som kom vinglande på cykel på de smala gångvägarna på Gullholmen och som allvarsamt förklarade för mig att det var bra på vintern. För då kunde man cykla. Det fick man inte på sommaren för mor och far. PÅ grund av alla sommargästerna som var i vägen överallt.
"Det är så mycket folk överallt på sommaren", sade han och tillade: "Fin hund du har! Hej då!" Och så vinglade han iväg längs den slingrande stigen mellan de folktomma sommarhusen.

Eller gubben på färjan över till Marstrandsön som berättade om sin barndom.

Dessa korta möten främlingar emellan. Som vi inte "hinner med" på sommaren. Jag gillar dem väldigt mycket.

Jag avskyr vinter och kyla. Det finns bara ett enda försonande drag med vintern - möjligheten till vintersegling i en annorlunda skärgård. Det är det som gör att jag trots allt tror att jag kommer att överleva en vinter till. Min fru och andra kloka människor omkring mig betraktar mig med milt överseende och tror antagligen inte att jag är riktigt klok.

Fast när jag sitter där i min kajuta en vinterkväll, med skeppshunden vid mina fötter med en god single malt inom bekvämt räckhåll och värmaren stilla susande i bakgrunden och med en bra bok i handen. Då riktigt känner jag hur min stressade hjärna varvar ned. Och själen hinner ifatt kroppen.

Och då känner jag mig ganska klok faktiskt.

[Guitar Nilsson]

Den här vintern har varit helt fasansfull. Jag har tur som kan syssla med min musik och mina studiogrejer. Isar och vintervatten skrämmer mig. Sommartid får jag en sån ohygglig längtan att sticka ut på havet när jag kommer neråt älvmynningen, men på vintern får jag skräckångest när jag tittar ut åt samma, fast svarta håll. Vi har ju ganska mycket fartygstrafik här med tre djupa hamnar, jämt när jag (sommartid) ser ett fartyg lägga ut och glida iväg utåt så känner jag att jag skulle vilja vara ombord som sjöman. Men vintertid känns det tanken lite ruskig. I alla fall måste det vara det för lotsarna som ska klänga mellan sin lilla och den stora båten. Hursomhaver så har vi snart suttit av hela det guds straff som vintern är.
Nu i helgen ska jag nog småpyssla lite i båten som liksom din ligger inbäddad i isen. Kanske skruva dit en ny kartlampa från Skräptema. Fem minuters jobb ungf. Sen ska jag sätta mig i ruffens värme och lyssna på Gunnar Wiklunds "Minns du den sommar". Den var Gunnars egen favorit nr ett. Jag får den ofta i skallen hux flux.
Jag var förälskad, för första gång.

[Eilean]

Jag säger som alltid - kan man inte komma ut, för att isen igger eller för att vädret är för jäkligt kan man alltid bryggsegla. Fru S och jag har lyckats lyfta bryggseglandet till en högre konst vintertid, med god mat och en bra bok och radiolyssnande. Till och med finalen i den svenska uttagningen till melodifestivalen blev trevlig lyssning genom radio, med en liten SM och gott kaffe till. Allt medan det smäller litet i skrovet när värmen inifrån får isen att släppa greppet.

[Segelbo]

Jag, tänk vilka minnen musik väcker...
Jag kan fortfarande inte höra "In the Summertime" med Mungo Jerry, utan att minnas den där förtrollade kvällen en sommar för ohyggligt länge sedan. Det var en räkfest på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård. Eller "Kössö" som man säger. Min klasskompis föräldrar hade sommarhus därute och vi var på räkfest. "In the Summertime" var den sommarens landsplåga.
Jag blev förälskad i en mörkhårig skönhet som jag inte minns vad hon hette. Jag var blyg. Vi dansade. Hennes ögon glittrade. Hon var det vackraste jag hade sett i hela mitt 15-åriga liv. Vi hade aldrig setts innan och vi sågs aldrig mer efter det. Men sommarnatten var precis så vacker som den bara kan vara när man är 15 år och dansar tryckare med världens vackraste flicka.
Och fortfarande när jag råkar höra den låten, så inser jag att den lilla pärlan som ännu ligger någonstans i mitt hjärtas innersta skrymslen fortfarande glimmar vackert...
Försöker intala mig att det inte är patetiskt, utan att man skall vara rädd om sina pärlor...

[Guitar Nilsson]

Kommer också ihåg när jag första gången dansade med en tjej, det var nog en lika stor kick som när jag senare fick göra det där andra... En av låtarna vi dansade till var "Do you wanna dance", i alla fall inbillar jag mig det. Och fortfarande när vi spelar vår cover på Do you wanna dance får jag samma glada känsla!

Jag har startat en liten uppryckning på ny-planket nu, om vi vill kan vi nog skriva som i fornstora dar. Och det verkar nästan lurt att jag får de andra med mig.

[J@nne]

U.P.A-planket blir väl vad man gör det till? I mångt och mycket är det ju samma figurer där som på det gamla? En del nya är det säkert, och en del gamla som fallit ifrån. Men även Östersjön behöver nytt syrerikt vatten för att inte gro igen.